Om

JAG HÅLLER ETT ÖGA PÅ MUSIKSCENEN

Jag heter Olle Ekman och är frilansjournalist i Uppsala. Det är jag som driver och skriver bloggen Uppsala Music-Lovers och håller ett öga på musikscenen. Frilansfotografen Palli Kristmundsson, Uppsala, medverkar med tjusiga bilder. Om inget annat anges är bilderna tagna av Palli Kristmundsson.

   Tanken är att jag ska hänga runt på Uppsalas musikscen och göra reportage. Varken mer eller mindre. Fotografen Palli kommer säkert att hänga runt han också, då och då. Jag tänker mig att etablera kontakter, gå på gigs och så småningom kanske göra lite mer djuplodande reportage om vissa artister, låtar och repetitioner. Jag hoppas så klart bygga upp en läsekrets så följ bloggen gärna och kom med reportagetips om du vill. Jag är allätare och lyssnar på allt från Lady Gaga och gangsta-rap från djupaste Gottsunda till Igor Stravinskij. Helt enkelt.

Olles mobil, reportage och recensionstips: Nytt mobilnummer: 076-2258633

din profilbild, Bilden kan innehålla: 1 person

Olle Ekman, text

 Palli Kristmundsson, foto

Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

SOFIA JANNOCKS SÄLLSAMMA INDEPENDENT-MUSIK

SYMFONISK ROCK UR DEN SAMISKA FOLKSJÄLEN

  I fredags spelade rockmusikern och sångerskan Sofia Jannock med sitt band på UKK. Denna sällsamma musik som är skriven av Sofia Jannock låter kanske som en blandning av symfonisk rock och den samiska folkmusiken jojk. Men samtidigt som det går att höra influenser så är det också en alldeles egen stil. Det är stora, långa lyriska klanger som efter en stund ger ett hypnotiskt och nästan schamanistiskt intryck. Det är en slags dånande, smäktande och väldigt vacker symfonisk rock med rötterna I någon slags ur-klanger.

    Det är en dånande, smäktande och väldigt vacker symfonisk rock som ger ett hypnotiskt och nästan shamanistiskt intryck.


    Genom hela spelningen körs ett bildspel och en ljusshow som består av skarpt vitt och blått ljus som får en att associera till vita snövidder och blå himmel. Och till de stora, dånande klangerna är det  dunkande trummor, ibland med puk-sound. Mycket av denna speciella musik grundar sig på den samiska folkmusiken jojk. Melodierna och texterna, som Sofia sjunger på nord-samiska, är jojk-inspirerade och om jag fattar det rätt så sjunger hon också en eller ett par jojkar i originalversioner. 

  Musiken är vacker och känsloladdad men den viktigaste sidan av den här spelningen är nog Sofia Jannoks berättelser mellan låtarna. Själv har jag nog lite naivit trott att Sveriges motsättningar med samerna, folkförflyttningen, segregeringen och striderna om marken är något som är uppordnat och glömt. Men Sofia Jannock tar en på ett ganska drastiskt sätt tillbaka till verkligheten. Hon berättar att såren i naturen och de själsliga såren finns kvar.  Och att vi svenskar fortfarande beter oss illa. Hon säger bland annat att självmordsfrekvensen bland samiska ungdomar är mycket hög och att det beror på att trots att de lever i Sverige så hamnar de ändå utanför. De blir antingen klappade på huvudet som en slags intressanta kulturföreteelser eller också bryr man sig inte om dem alls. Ungdomarna känner sig rotlösa och Sofa tillägnar en av sina låtar till alla de unga samer som har tagit livet av sig.

     Tre andra exempel på låtar på UKK:

 Ahpi: En mjuk popinspirerad melodi med storslagna, långa klanger. Det här är titellåten på Sofias senaste skiva och kanske en av hennes lite mer lättillgängliga låtar. Ahpi översätts med Wide as Oceans och  det bildspel från fjäll och hav som pågår under hela spelningen tycker jag anknyter mycket till den här låten.

 Salbma (Psalm): Fantastisk, mjuk sång och väldigt vacker melodi. Här på UKK spelar Sofia den på tramporgel. Den känslofulla sången behöver bara kompas med sparsamma orgelackord. Låten byggs upp mer och mer, blir ljudligare och ljudligare mot slutet.

 1922: Om jag har förstått det rätt så anknyter detta till Sofias släkthistoria med hennes far- eller morföräldrar som möttes när de var barn. Sedan utsattes de för tvångsflyttning och kom ifrån varandra men de träffades igen i vuxnare ålder. Sofia Jannok har hela tiden ett starkt politiskt budskap. Och Sveriges övergrepp är inte över, poängterar hon. Det fortsätter genom gruvbolag, skogsbolag och markägare i Sapmi.

  Av allt detta kommer jag att minnas den fantastiska, mjuka men även mäktiga sången av Sofia Jannok och den sällsamma symfoniska rocken ur den samiska folksjälen. En musik som bland mycket annat också är en modern kampmusik. Men framför allt kommer jag att minnas Sofias berättelser om mängden av självmord och psykisk ohälsa bland samiska ungdomar. Såren från den svenska statens övergrepp blöder fortfarande. 

  Den speciella, känsloladdade musiken är djupt berörande och den sorgliga berättelsen är modig. Sofia Jannocks konsert är trots det allvarliga temat, i grunden en vacker, hoppfull och kärleksfull upplevelse.

         



   
                                             
Sofia Jannock har givit ut tre skivor, hon har fått flera kulturutmärkelser och bland annat varit sommarpratare i radio.

OLLE EKMAN


Länk till Sofia Jannoks hemsida: http://www.sofiajannok.com/

Länk till UKK: http://www.ukk.se/

Plats och tid: Uppsala Konsert och Kongress, fredag 20 februari 2015, kl. 20-22

 

  

 




SUSANNE OTTEBRING, TUNDRA, KARAVAN SEXTETT OCH AMONG LYNX

HIJAZZ RADAR UPP KVALITÉTSARTISTER

   Vilket musikställe Hijazz har blivit! Jag antar att musikpuben i gamla järnvägsstationen är välkänd bland Uppsalas musiker och publik vid det här laget. Och det är imponerande vilket program de bjuder på. Kväll efter kväll radar stället upp fina artister från olika genrer och stilar. Hijazz är också ett matställe och pub. Och musikunderhållningen har utvecklats och utgörs idag av levande musik alltifrån tre och ända upp till sju kvällar i veckan. Det förekommer hårdrock, blues, tradjazz, progjazz, rock, rockn´roll, country, latino, you name it! Och ibland är det alltså gigs vaje kväll från måndag till söndag.  En positiv sak med Hijazz är att stället verkar vilja ägna sig åt den grupp artister som så att säga befinner sig "på nivån lite under eliten" Ofta är dessa artister minst lika bra som rikskända namn. Innan man blir riktigt känd så kan man börja nå ut genom att spela på ett ställe som Hijazz. Det märks att det finns en viss idéalitet på den här musikpuben. Uppsala Music-Lovers har dock ibland lagt märke till en sak som också är lite typisk för Uppsala just nu. I dagens läge finns det ett väldigt musikutbud i stan men då och då är det som om efterfrågan inte riktigt räcker till. På Hijazz händer det ibland att banden spelar för en nästan tom lokal. Mer publik till det här fina musikstället vore inte fel.           

                        

                                               Där inne i värmen på Hijazz....



     Här är fyra av alla de akter som spelat på Hijazz på senaste tiden:

SUSANNE OTTEBRING QUARTET

    Visst. Det finns faktiskt bra, digitalt mixad och samplad musik, eller vad det nu heter. Och visst finns det häftiga artister som sjunger eller rappar till en färdigmixad och inspelad ljudvägg som körs bakom sångaren och sköts av en deejay eller producent.  Men tacka vet jag ändå gamla hederliga instrument. En riktig, skamfilad elgitarr som spelas av en riktig gitarrist, ett trumset som bankas av en riktig trummis och ett riktigt, en liten aning ostämt honky-tonk piano, som trakteras av en rutinerad, explosiv jazz- och bluespianist.

  När en sångerska som Susanne Ottebring sjunger med ett levande soul- och jazzband, då kan det bli riktigt, riktigt bra. När man hör instrumentens små skavanker men det ändå är ett sjuhelvetes drag. Då vet man att det här är musik på riktigt. Det är inte samplat och mixat för att låta så bra som möjligt. Susanne Ottebring har en kvartett som består av Roger Norling, sax, Erik Ojala bas, Håkan Jansson, trummor och Daniel Lantz, piano. Susanne är en svängig och mycket god jazzsångerska som dyker upp allt som oftast och har spelningar i Uppsalas musikliv. Hon kompas ofta av några eller alla i den här konstellationen.

  Allt eftersom spelningen går öser bandet på mer och mer. Sångerskan och de rutinerade musikerna bygger upp stämningen. De spelar bossa nova men eftersom jag av någon anledning har lite svårt för jazz med latinska rytmer så rycks jag med ordentligt först en stund senare, när bandet rör sig mot soul och rock. De kör den tuffa soulösaren Mustang Sally (av Wilson Pickett,tror jag). Susanne Ottebring trycker på med rösten och man lägger också mycket märke till Daniel Lantz som är outstandning på piano.

 

                                        Susanne Ottebring Quintet
Daniel Lantz

  Tacka vet jag ett gammalt honky-tonkpiano på en sylta som låter en liten, liten aning ostämt och som spelas outstanding av Daniel Lantz.


  Det är något med det här bandet som känns speciellt. Först har jag svårt att sätta fingret på vad det egentligen är men så lägger jag tydligt märke till vilka goda stilister de är. De här fem kan verkligen de olika silar de spelar. De uppnår liksom en slags ur-versioner, allt låter precis som det ska inom genren. Mustang Sally låter precis som en soul-låt från 60-talet ska låta. Och standarden Sweet Georgia Brown omarrangerad av Miles Davis låter så som Sweet Georgia Brown skulle låta om Miles Davies spelade den. (Jag vet inte om det här är begripligt men jag förstår i alla fall själv vad jag menar) 

 Och lite senare kommer, tycker jag, kvällens bästa låt. Nämligen en verklig ur-blues. Om man fick höra en enda blues som var så typisk som möjligt så skulle det kunna bli just den här. Och sanna mina ord, vad heter den om inte "Evil Woman Blues"  Blues är i grunden en ganska enkel ackordföljd med vissa bluestoner inlagda och de ackorden mal och mal om och om igen. Samtidigt som blues på ett sätt är simpel och kan vara ganska tråkig  så öppnar den stora möjligheter och det är vad som sker nu. Bandet, och speciellt pianisten Daniel Lantz, improviserar solon på nivåer långt över en vanlig bluesnivå och sångerskan sjunger en berättande text om vilken farlig mansslukerska hon är. Låten kör på och kör på och varieras mer och mer och när den efter en lång stund är slut så känns det som om man har fått vara med och höra bluesernas blues, den optimala bluesen.


Susanne Ottebring Quintet
 Susanne Ottebring

  Evil Woman Blues med den svängiga jazzsångerskan Susanne Ottebring och hennes kvartett. Det känns som om man får  höra "bluesernas blues".


JAZZBANDEN TUNDRA OCH KARAVAN SEXTETT

 

  Det här är musikelever från Birka Folkhögskola som framträder med två jazzband. Det är ungdomar i 20-årsåldern som spelar i banden Tundra och Karavan Sextett.

  Det första jag slås av är hur begåvade ungdomarna är och hur avancerad musik de spelar trots att de är så unga. Och de inte bara spelar den. De har komponerat den och de sätter texter till den. Det här är sådan där jazz som går i speciella tonarter med ackord som låter lite främmande med tillagda halvtoner. Någonstans slutar sån här jazz att följa musikens vanliga regler och tar fart ut i det okända. Jag känner mig som en väldigt specialicerad jazznörd och jag föreställer mig att jag sitter och diggar i en svart basker och samtidigt för djupa diskussioner om Jean-Paul Sartre och röker cigaretter tills jag slutligen får rök i ögonen.

  Okej, efter ett tag accepterar jag den här jazzens sound och dras med. Och så frågar bandledaren om någon i publiken har en titel till en ny låt som de sedan spelar. Jag tänker föreslå "Monica Zetterlunds psykiska sammanbrott" men jag gör det inte.

 Nej, skämt åsido, detta är avancerat, svårt och mycket begåvat. Ska jag kritisera något så får det faktiskt bli texterna. Dom verkar vara hopsatta lite i en hast. Man får ett intryck att man har kokat ihop texterna för att de måste vara med. Möjligen är det så att de här avancerade banden ser sångerskornas röster som instrument och att innehållet i orden inte spelar så stor roll. Och jag vill verkligen framhålla de två genommusikaliska sångerskorna Maja Billman i Tundra och Jonna



        Bildresultat för Tundra

                                                                                                                                                                  Foto: Olle Ekman

                 Musiken kan göra att man drömmer sig bort över en tundra.


 


   AMONG LYNX

  Among Lynx säger att dom har en ambition att utveckla bluesen till något det här bandet kallar för "neo-blues". Flera gånger på dagen innan spelningen funderar jag på hur neo-bluesen kommer att låta.  Och på plats på Hijazz visar det sig att den är bra. Efter en stund står det verkligen klart för mig att Among Lynx på allvar är ute efter att förnya bluesen. Det första jag tycker mig höra är att de lägger in country men jag anar också andra musikstilar. Och publiken är entusiastisk och ropar beröm och lovord samtidigt som de applåderar.   Among Lynx består av Moa Brandt på gitarr, Evami Ringqvist, sång, Elin Öberg munspel och Tove Brandt på kontrabas och elbas.

   

Among Lynx

                                                                                                                                                           Foto: Palli Kristmundsson

    Among Lynx vill utveckla bluesen till neo-blues och detta visar sig vara en mycket tilltalande blandning av blues, country, gitarrock och även vissa folk- och "redneck"-tongångar med färgstark amerikansk landsbygdsstämning.


   Som sagt, kanske är det så att Among Lynx har nått fram till en ny slags blues. Men jag vill nog tona ner det omvälvande i detta något. Among Lynx botaniserar i olika slags nordamerikanska gitarrstilar och blandar dem med bluesens komponenter. Det blir till låtar som låter fräscht med inslag av tung gitarrock, och riff som kanske hör hemma i roots och bluegrass, eller i country-rock. Och bandet använder gärna rytmer som är snabbare och stolpigare än gammaldags malande och molande blues. Men jag tycker nog att Among Lynx snarare blandar blues och andra stilar än att de utvecklar något helt nytt. Därmed inte sagt att det är dåligt. Det är mycket intressant, häftigt och bra.  Och sångerskan Evami och munspelerskan Elin intar något av rivaliserande roller i bandet. De går in i battles mellan sång och munspel. Och Tove Brandt drar långa, skickliga solon på kontrabas, här finns lite av jazzens klassiska upplägg att instrument efter instrument solar och får applåder.

 


Among Lynx

                                                                                                                                                                Foto: Palli Kristmundsson

    Elin Öberg, munspel och Evami Ringqvist, sång, går in i battles under spelningen. Among Lynx jobbar mycket med att trissa upp spänningen och stämningen i bandet och i publiken.


Det låter fräscht, medryckande och det ska förstås framhållas att det mesta är skrivet av bandet själva. De är på gång med en EP och de har varit på en mindre turné i Södern i USA som har givit dem fin inspiration. Among Lynx utvecklar alltså bluesen genom att lägga till komponenter från andra genrer. Men som sagt, en brasklapp för att detta kanske inte är så nytt. Vad jag vet finns det en hel flora med lokala band i USA som spelar blandningar av blues och rock och cajun och bluegrass och annat. Och jag minns själv exempel från 70-talet, som Roy Buchanan och varför inte Johnny Winter som jag tycker gjorde just detta. Däremot är det möjligt att de här fusionerna inte har funnits i Sverige och i så fall kan Among Lynx ha en marknad utan konkurrens här i landet.

  Among Lynx verkar tycka att blues inte är gubbigt och de vill verka för fler kvinnliga musiker inom bluesen.... Va?Är inte blues gubbigt? Är det något som verkligen är djupt, djupt gubbigt så är det väl alla dessa låtar om deprimerade män som sitter och dricker sprit och har mist sina pengar, sina kvinnor och sina arbeten. Om Among Lynx kan ändra på denna grundmurat manliga bluesattityd då kommer de verkligen att göra något revolutionerande!

----------------------------------------------------------------------------------------------------

 

   Ja så här rullar det på på Hijazz. Kväll efter kväll. Vecka efter vecka. Det enda problem jag tycker mig se är detta med publiken. Men om Hijazz lyckas få mer publik, speciellt på spelningarna mitt i veckan, då kommer det här stället att gå mot en stohetstid!

OLLE EKMAN


Länk till Hijazz: http://www.hijazz.se/

Länk till fler bilder: arkiv 2o4.se

Länk till Among Lynx: www.among Lynx.se

Länk till Karavan Sextett: www.karavan sextett.se


Plats och tid: Susanne Ottebring Quartet: Hijazz Uppsala, torsdag 15 januari 2015, kl.21-23

                            Tundra och Karavan Sextett, Hijazz Uppsala, onsdag 4 februari 2015, kl 21-23

                            Among Lynx, Hijazz Uppsala, fredag 6 februari 2015, kl 21.30-23.30