Om

JAG HÅLLER ETT ÖGA PÅ MUSIKSCENEN

Jag heter Olle Ekman och är frilansjournalist i Uppsala. Det är jag som driver och skriver bloggen Uppsala Music-Lovers och håller ett öga på musikscenen. Frilansfotografen Palli Kristmundsson, Uppsala, medverkar med tjusiga bilder. Om inget annat anges är bilderna tagna av Palli Kristmundsson.

   Tanken är att jag ska hänga runt på Uppsalas musikscen och göra reportage. Varken mer eller mindre. Fotografen Palli kommer säkert att hänga runt han också, då och då. Jag tänker mig att etablera kontakter, gå på gigs och så småningom kanske göra lite mer djuplodande reportage om vissa artister, låtar och repetitioner. Jag hoppas så klart bygga upp en läsekrets så följ bloggen gärna och kom med reportagetips om du vill. Jag är allätare och lyssnar på allt från Lady Gaga och gangsta-rap från djupaste Gottsunda till Igor Stravinskij. Helt enkelt.

Olles mobil, reportage och recensionstips: Nytt mobilnummer: 076-2258633

din profilbild, Bilden kan innehålla: 1 person

Olle Ekman, text

 Palli Kristmundsson, foto

Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

VAR DETTA QUOTING CONSTANTINES VERKLIGA GENOMBROTT?

ETT INDIEBAND SOM BORE BEFINNA SIG PÅ LONDONSCENEN!

   Jag har sett Ouoting Constantine ett par gånger tidigare och när dom nu har  ett "homecoming gig" på Pub 19 i Uppsala så tycker jag att dom har blivit klart bättre än tidigare! Inte alls så att dom var dåliga förut, långt därifrån. Men nu är det som om det har hänt något med själva rockandet. Det känns som om bandet har hittat fram till någon slags djup förankring i den moderna rockens grunder. Som om Quoting Constantine har hittat själva GRUNDÖSET! Okej, det här intrycket kan också bero på att jag sitter på en pall ända framme vid scenkanten, cirkus en meter från gitarristen Petter Karlsten. Så nära att jag nästan tycker mig märka hur det är att vara med i själva bandet. Men efter spelningen så antyder den kärleksbombande sångaren Viktor Mattsson att han också upplever att detta var det bästa giget hittills.

  Det finns något starkt brittiskt i Quoting Constantines hela attityd. Speciellt i deras GRUNDÖS men också i det seriösa sökandet efter nya och speciella klanger. Jag tror att för att bli rättvist bedömda borde det här bandet egentligen befinna sig på Londonscenen. Tycker mig ana att dom skulle få beröm om dom spelade på 100 Club till exempel!

   Bildresultat för quoting constantine

                                                                                                                                                                 Foto: Palli Kristmundsson

    Uppsala Music-Lovers tycker att Quoting Constantine låter som om dom egentligen hör hemma på rockklubbar i London.

 

  Det första man lägger märke till när Quoting Constantine spelar live är hur Viktor Mattson hela tiden berömmer publiken. Han har så att säga vänt rockstjärnans stora ego "bak och fram" och mellan varje låt så prisar han publiken och säger till exempel att "de här applåderna är till er själva." Det här sker om och om igen och det är fullständigt och konsekvent genomfört. Viktor berömmer inte sig själv och bandet en enda gång utan bara publiken. Ett snyggt och annorlunda upplägg som även visar att showen är genomtänkt. Den här spelningen sker verkligen inte på lösa boliner. Och nog verkar det som om den konsekventa "kärleksbombningen" höjer stämningen kraftigt hos den hoppande och dansande publiken.

  Spelningen består av åtta eller nio låtar. Först kommer Dreamcatcher från videon med samma namn. Det är en ganska ny låt. Och sedan följer en blandning av något äldre låtar som till exempel Last Days, City Lights och Explorer. Och Viktor berättar att det här giget till en del är till för att "säga adjö till vissa gamla låtar."

    I stort kanske man kan säga att Quoting Constantines musik består av av ett rockigt ös I rytmsektionen och sedan lägger man lyriska och ibland även till andlighet gränsande, vackra och ganska långsamma klanger ovanpå. Deras eget namn på musiken "stadium rock played in a pub" passar perfekt. Det finns ett GRUNDÖS, ett pubrock-ös men med stora "stadion-rock- klanger" ovanpå. De ovanpåliggande klangerna varierar en del. På låten Story of My Father är det inte så mycket lyrisk elgitarr utan prägeln sätts av sången. Dreamcather har mer elgitarrklang och den nyaste låten Absolute Colours präglas ännu mer av gitarr. 

  Vid den här livespelningen så är det dock inte små eller stora skillnader mellan de olika låtarna som man främst lägger märke till. Utan efter en stund så blir det själva GRUNÖSET som det hela handlar om. Trummor och bas har en mycket drivande och samtidigt exakt rytm som samtidigt har hög volym och känns genom märg och ben. Och för GRUNDÖSET spelar också den stora publikkontakten en viktig roll. Det uppstår förstås ett starkt samspel mellan dansandet och hoppandet och rytmsektionen.  Man upplever att den här i och för sig stämningsfulla och vackra rockmusiken samtidigt är förankrad I den brittiska rockens själva innersta jävlar anamma. Samma jävlar anamma som The Smiths, U2 och Rolling Stones hämtar sin kraft från. 

  Uppsala Music-Lovers får en känsla av att den här spelningen på Pub 19 kan ha varit Quoting Constantines verkliga genombrott!

 

                                ABSOLUTE COLOURS  ÄR QUOTING CONSTANTINES NYA SINGEL


          Bildresultat för absolute colors quoting constantine

    För några dagar sedan, ungefär samtidigt som spelningen på Pub 19 I Uppsala , gav Quoting Constantine ut sin nya singel Absolute Colours. Det finns en utveckling hos det här bandet som går mot  att släppa fram mer och mer lyrisk gitarrklang och låta den dominera .  På en äldre låt som Story of My Father är det snarast sången och rytmsektionen som dominerar, den senare Dreamcatcher har mer elgitarrklang och nu på Absolute Colours är det ännu mer gitarr.

  På sätt och vis har Quoting Constantines låtar en ganska enkel grundstruktur. Det handlar om två beståndsdelar. Det finns en rockrytm med GRUNDÖS i botten och så ligger det lite långsam lyrisk klang med ganska entoniga men ändå suggestiva och vackra melodier ovanpå. Och det är också typiskt för Qouting Constantine. att GRUNÖSET är snabbt och de lyriska melodierna långsamma. Av den kontrasten/krocken i tempot  skapas hela tiden något intressant.

   Även den nya låten Absolute Colours är uppbyggd på det här sättet.  Andra band som Quoting Constantine liknar är Kent, The Smiths och U2. Uppsala Music Lovers tycker att det framför allt är U2s ande som svävar över Absolute Colours. Och även om Petter Karlsten inte riktigt spelar gitarr som the Edge än så länge, så kanske han kommer att göra det en dag... 

 Quoting Constantine består av Viktor Mattson, sång, Petter Karlsten, gitarr, Filip Andersson, bas och Lennart Loberg, trummor.

OLLE EKMAN

HOMETOWN, PART ONE, BJUDER PÅ RAK OCH SVÄNGIG FOLKPOP!

  SNYGGA BALLADER OCH LÖRDAGSDANS-POP MED CABINETS

   Jag tycker själv att Uppsala Music Lovers har lite av sitt specialområde i amerikansk rock´n´roll, rock, folk och så vidare. Alltså ungefär det som de senaste åren har börjat kallas för "americana". Och när Uppsala Music-Lovers har lyssnat ett par gånger på de sex låtarna på uppsalabandet Cabinets Hometown pt.1 så är det ungefär där jag placerar in denna platta. Musik som ligger nära Hometown är kanske Dylans och the Bands Basement Tapes, vissa av Bruce Springsteens mer lättlyssnade låtar, en del country och amerikansk gitarr- och munspels-folk. Men dessutom kommer man i högsta grad att tänka på en annan influens. Det är soundet från popmusiken på topplistorna som det lät cirka 1963, med Shadows, Jerrry Williams, Paul Anka och många fler, ungefär när Beatles skulle slå igenom. Man anar alltså all den här musiken i kulisserna bakom Cabinets musik. Men samtidigt är det svårt att placera in denna platta exakt i någon tradition.  "Smått amerikansk folkpop" skulle man kanske kunna kalla Hometown, part one.  De flesta låtarna är lättlyssnade, smittsamt raka låtar med svängiga lördagssdans-rytmer och tydliga melodier.   


     Jag vet själv rätt väl hur präglad jag är av en indelning av musik som jag och mina kompisar gjorde för länge sedan, på gymnasiet närmare bestämt. Det pågick en stor dansbandsvåg just då och  vi var ett gäng killar som starkt föraktade dansbandsmusiken. Själva gillade vi komplicerad brittisk rock som Yes och Pink Floyd och vi ansåg automatiskt att dansbandsmusik var simpel, ytlig och kort sagt usel.  Jag märker att den här präglingen sitter i hos mig och fortfarande när jag hör svängig dansant musik med lättlyssnade melodier så  har jag nära till de här gamla åsikterna. Så här gäller det att jag är på min vakt så att jag inte bedömer en ny platta med gamla fördomar!

Det är sex låtar på Hometown, part one:

The Man You´re Looking For: En medryckande country-ballad. Handlar om en kvinna som letar efter en man men huvudpersonen vet att hon inte kommer att hitta en sådan man som hon vill ha. Och framför allt förmår inte huvudpersonen ändra sig så att han blir en sån man. Man slås direkt av de fina sånginsatserna. Den här låten har en tydlig och samtidigt lite speciell svängighet.

Building Up a Wall: Den lättlyssnade popstilen fortsätter. En tydlig melodi och ett smäktande, lite gungande sound. Texten handlar om att bygga upp personliga försvar som inte får raseras, mot olika situationer i livet, Åter är det bra sång, även med viss eko-effekt. Cabinets har verkligen ett av sina tydliga kännemärken I sången. Liksom till exempel legendariska the Band från Canada och USA så sjunger Cabinets massor av bra stämsång.

Hometown:  En country-ballad med tydlig "hästjazzrytm". Handlar om att åka tillbaka till sin hemstad.  Det är inte så kul att göra det eftersom folket där har en tendens att genomskåda en när man berättar vilka stora saker man varit med om på annat håll. Och även om huvudpersonen sällan är där så känns det rätt besvärligt "My hometown always seems too close".

Get Started: En varning till en man att han inte ska ge sig in I en viss kärlekshistoria. Låten har en stark melodi och den är mer av en rocklåt än en countrylåt. Den här är den låt på Hometown som verkligen påminner om vissa av the Bands låtar. Frågan är om the Band är en medveten inspirationskälla? Det finns i alla fall en tydlig "the Bandsk" uppbyggnad och ett tydligt sådant sound hos Get Started.

Merry Go Round: Livet är en karusell. Hur man än gör så är det så ändå. Det är en livserfarenhet och man lär sig att acceptera det så småningom. Skulle kanske kunna vara en överbliven Beatleslåt från inspelningen av Help eller Revolver? Det finns lite av ett Beatlessound här. Jättebra sånginsatser igen.  

The Murderer: En ballad som berättar ganska malande och entonigt om en kille som blir en mördare och hur hans mamma sörjer. Monotonin passar för ämnet. Det är nog precis såhär en mördarballad ska låta.,,

  

   Bandet Cabinets har säkert inte tagit på sig en helt lätt uppgift när dom givit sig in I den här musikstilen. Har jag helt fel om jag anar att det kan finnas dom som anser sig vara mer "sofistikerade rockare" och som avfärdar Cabinets med att  det där låter ju "bara" som nån "simpel" dansbandsmusik ?

  Uppsala Music Lovers anser däremot att det är kul och intressant att det finns ett band i Uppsala som är influerat av ett  lite mer rakt, dansant och poppigt sound än vad som kanske är vanligt. Cabinets sticker kanske ut lite just nu på musikscenen och det är mycket bra. Mångfald behövs. Och ju mer jag lyssnar på Hometown Part One, så tycker jag att jag hör fler och fler nyanser. Speciellt bra gjort är det att inom den här stilen ändå komma ut med en så personlig och smakfullt arrangerad skiva. Det hörs tydligt att detta är Hometown av Cabinets, även i en genre med lättlyssnad och poppig musik. Det är också häftigt, tycker Uppsala Music-Lovers att Cabinets gör musik som verkligen inbjuder till att dansa!

Cabinets från Uppsala består av Martin Elovsson sång/gitarr, Anders Eriksson, sång/gitarr, Gustav Johansson, bas och Sam Taub,  trummor   

 


      

"Smått amerikansk folkpop" skulle man kanske kunna kalla Cabinets låtar som påminner en del om The Band, om vissa låtar av Springsteen och även om allehanda pop från början av 60-talet. Samtidigt har bandet också en alldeles eget smittsamt sväng.... Tidigare utgivning är en Ep och en singel. Dessa finns bland annat på Spotify.


OLLE EKMAN