Om

JAG HÅLLER ETT ÖGA PÅ MUSIKSCENEN

Jag heter Olle Ekman och är frilansjournalist i Uppsala. Det är jag som driver och skriver bloggen Uppsala Music-Lovers och håller ett öga på musikscenen. Frilansfotografen Palli Kristmundsson, Uppsala, medverkar med tjusiga bilder. Om inget annat anges är bilderna tagna av Palli Kristmundsson.

   Tanken är att jag ska hänga runt på Uppsalas musikscen och göra reportage. Varken mer eller mindre. Fotografen Palli kommer säkert att hänga runt han också, då och då. Jag tänker mig att etablera kontakter, gå på gigs och så småningom kanske göra lite mer djuplodande reportage om vissa artister, låtar och repetitioner. Jag hoppas så klart bygga upp en läsekrets så följ bloggen gärna och kom med reportagetips om du vill. Jag är allätare och lyssnar på allt från Lady Gaga och gangsta-rap från djupaste Gottsunda till Igor Stravinskij. Helt enkelt.

Olles mobil, reportage och recensionstips: Nytt mobilnummer: 076-2258633

din profilbild

Olle Ekman, text

Palli Kristmundssons profilbild

 Palli Kristmundsson, foto

Visar inlägg från oktober 2016

Tillbaka till bloggens startsida

SOFIA KARLSSON LYFTER FRAM DAN ANDERSSON OCH SÖKER SIG SAMTIDIGT VIDARE

    SOFIA KARLSSON OCH THE GRAND GUITAR ORCHESTRA PÅ UPPSALA GITARRFESTIVAL

  Det var väl ungefär tio år sedan nu som jag och många med mig föll pladask för CDn Svarta ballader där Sofia Karlsson tolkar Dan Andersson.  Hon sjöng Dan Anderssons sånger till gitarr med stark, avspänd och klar röst helt utan attityd och tillgjordhet. Hon lyfte därmed också fram vissa av Dan Anderssons texter som vid det laget nog kunde ha fallit i glömska. Plattan Svarta ballader gjorde succé. Några år senare då Regnet faller utan oss , med eget material, släpptes så minns jag att en vän till mig sa "Sofia Karlsson har blivit sämre". Jag tycker mig minnas att jag svarade "förklaringen kanske är att Sofia Karlsson är en något sämre poet än Dan Andersson".

  Nu spelar Sofia Karlsson på UKK under gitarrfestivalen och allra först undrar jag lite hur hennes raka, akustiska trubadurstil  kan platsa på en sådan festival? Sofia berättar att hon genomför en dröm hon haft länge, att låta sig kompas av en hel gitarrorkester. Under spelningens gång kommer det in fler och fler gitarrister. Till slut står hela "The Grand Guitar Orchestra" på scenen. Sju eller åtta gitarrer som alla låter lite olika, som kompar och kör solon och fingerplockar och gör så att det faktiskt låter som en hel orkester. Man undrar hur det här ska gå men det funkar faktiskt mycket bra med detta väldiga komp till Sofia Karlssons röst och till hennes och Dan Anderssons visor.

   Sofia Karlsson verkar söka sig fram på lite olika sätt mot ett eget sound, en helt egen stil och kanske kan man se det här med gitarrorkestern som ett försök att utvecklas och gå nya vägar. Eller så är det kanske mest menat som en "kul grej". Hur som helst så kan man säga att Sofia Karlsson håller på att ta sig ut ur Dan Anderssons skugga även om hon ofta framför hans låtar. Idag framtonar Sofia Karlsson som en självständig artist med egna låtar som samtidigt lyfter fram Dan Andersson. Och rätta mig om jag har fel men när gitarrorkestern spelar Sofias egna låtar så tycker jag mig ana ett visst brittiskt/keltiskt sound.                                                                        

                  Bildresultat för sofia karlsson

                                 Sofia Karlsson har blivit en självständig artist som ofta lyfter fram Dan Andersson.

  Under första delen av spelningen framförs Dan Anderssons Vaggvisa och den fantastiska Spelmannen. I en paus mellan låtarna säger Sofia att nästan alla låtar hon spelar går i moll men som hon själv påpekar så ligger det till så att "svensken gläder sig i moll. " Och efter en stund sker det första framförandet av Sofias egen Palla äpplen.

  Från början är det två eller tre gitarrister på scenen men så småningom kommer hela The Grand Guitar Orchestra in . Gitarristerna har flera olika modeller av gitarrer och det mest originella av instrumenten är en bas-banjo som Sofia spelar på ett par gånger.  Alltihop är ett lyckat musikaliskt experiment. Faktum är att det verkligen låter som en orkester. Samtidigt finns det också hela tiden små uttrycksfulla nyanser i det massiva och mestadels akustiska gitarrsoundet.

 Dan Anderssons Du Liv är lysande när den klagar på andras musik: "Så tag dina visors buller bort. Jag orkar ej höra dom mer" och även i fortsättningen är konserten en blandning av Dan Andersson och Sofia Karlsson. Sofias Lisa Lill som handlar om en mystisk, sagoaktig kvinna är mycket vacker och ju längre spelningen går desto mer går det att urskilja Sofia Karlssons eget sound. Det ska påpekas igen att detta sound inte riktigt är svensk folkmusik. Snarare ett intressant, smått brittiskt, folk-sound. 

   Det följer ytterligare Dan Anderssontolkningar, bland annat den underbara Minnet om hur huvudpersonen går med sin älskling över en sjöis intill en hytta i Bergslagen: "Vi gingo över Raiskis frusna svarta vatten och sågo masungsflammorna från Bromebergabron."  Vi bjuds också på Sofias vackra Dalarna från ovan. När spelningen går mot sitt slut så kommer Sofias låt Du ska få lov som hon sjunger genom en stor tratt som förstärker hennes klara sökande röst. Tratten är verkligen ett roligt och speciellt grepp.

  För att anknyta till inledningen så visst kan det vara så att Dan Andersson är en "något bättre" poet än Sofia Karlsson. Men nu håller Sofia på att bli en betydande och självständig artist i sin egen rätt. Samtidigt som hon ofta lyfter fram Dan Andersson.

  The Grand Guitar Orchestra består för kvällen av Sofia Karlsson,  Mattias Perez, Daniel Ek, Jocke Blomgren, Anna Larsson, Ian Carr och Sigurd Hockings.

Bildresultat för sofia karlsson

            

                       Det funkar faktiskt mycket bra med en hel gitarrorkester till Sofia Karlssons röst.          


OLLE EKMAN


  Plats och tid: Uppsala internationella gitarrfestival. Uppsala Kultur och kongress, lördag 8 oktober 2016 kl 21-23.    

SVENSKA AKADEMIN UPPVISAR EN VIDGAD SYN PÅ LITTERATUR!

  Ja så var det detta med att Bob Dylan har fått nobelpriset i litteratur 2016. Uppsala Music-Lovers, det vill säga jag anser att detta är ett bra val. Jag är faktiskt ganska förvånad eftersom jag innerst inne inte trodde att Dylan skulle kunna få ett nobelpris . Att den litterära finkulturen var så pass snobbig att den inte skulle kunna närma sig en rockstjärna och rockpoet. Men nu har dom gjort det. För några år sedan skrev jag i ett annat sammanhang om Bob Dylan. Den texten hade rubriken "Rockpoeten som nästan blev litterärt erkänd"  Men nu kan det inte råda någon som helst tvekan om att han faktiskt han blivit litterärt erkänd till slut. 

     Bob Dylan är sin vana trogen ett totalt "badass" mot massmedia och även mot Svenska Akademin. Hittills har han inte ens hört av sig. Men eftersom jag är en så kallad dylanolog  så vet jag att Dylan flera gånger har framhållit att han betraktar sig som poet i första hand och kompositör i andra hand: "I am a poet, that is what I am " och det finns en låt som jag glömt namnet på från hans folkmusikperiod där han sjunger. "I´m a poet and I know it. Hope I don´t blow it". (Jag vet att jag är poet. Hoppas jag inte misslyckas.) Bildresultat för bob dylan      

     Över 50 år senare kan man konstatera att han då sannerligen inte har misslyckats. Han är geniförklarad många gånger om, han har fått flera musikpriser och hans sångtexter är i sig en hel värld som handlar om människan i alla tänkbara situationer och som i många fall bygger på en slags genial enkelhet som talar till mängder  av lyssnare.

  Om man ser till att Bob Dylan verkat i över 50 år, att han är en vit man från USA och att han är världsberömd sedan länge så är det här inte alls något speciellt radikalt nobelpris. Men på ett annat sätt är det ett radikalt pris.  Nämligen att man ger nobelpriset till en man vars verk består av sjungen text. För jag tror väl inte att det är så många som läser Bob Dylans texter från boksidor? (Även om det finns ett par tjocka utgivna samlingar med hans sångtexter). Så i och med Bob Dylans nobelpris så har Svenska Akademin tydligt visat upp ett nytt eller åtminstone starkt utvidgat litteraturbegrepp.  


OLLE EKMAN 

PETER ERICSONS OCH MUSIKÖRATS EPOK ÄR ÖVER.

     Som alla vet så finns det personer som man inte känner närmare men  som man ändå har att göra med och som är viktiga för en. Peter Ericson som i många år drev skivaffärerna Musikörat och sedan Örat är för mig just en sådan person. Han blev med åren en känd uppsalaprofil och precis som många andra uppsalabor har jag köpt skivor av honom massor av gånger. Han liksom kollade in vad det var jag gillade och då och då gav han mig tips om vilka plattor han tyckte jag skulle gå vidare med att lyssna på.

För en tid sedan avled Peter Ericson så han och Musikörat finns inte längre. Det känns konstigt. Jag kom till Uppsala hösten  1978 och jag tror att Musikörat existerade redan då. Eller möjligen  att affären startade under just den hösten. Sedan dess har Peter och hans skivaffärer helt enkelt funnits där, varken mer eller mindre, men nu är det inte längre så. Peters bortgång lämnar ett jättestort tomrum i Uppsalas musikliv. 

  Efter vad jag kommer ihåg så låg Musikörat från början på Sysslomansgatan, nära Studentbokhandeln. Jag var då i 20-årsåldern och jag minns att det fanns något med rocken och skivaffärerna som kändes lite farligt och romantiskt. Man var liksom lite "badass" om man handlade där, Det gick bättre och bättre för Musikörat och några år senare flyttade butiken till Drottninggatan mellan Nybron och Stora Torget. Medan affären låg där var den som störst men till slut klarade inte Musikörat konkurrensen med musiksajterna på Internet utan affären lades ner. Men något år senare startade Peter Ericson Örat på Kungsgatan. Han var en stor förmedlare och spridare av rockmusik och han försvarade tappert vinylen och cd-skivorna. Det är inte alls länge sedan jag såg honom inne i butiken på Kungsgatan. 

Det måste finnas massor av uppsalabor som liksom jag har personliga minnen av Peter.Jag kommer till exempel ihåg att han en gång gjorde en specialare till mig. Han förde över låtar från piratinspelningar av Bob Dylan till en cd som han sedan sålde till mig.  Ett annat minne var när jag frågade om ett uppsalaband som han inte kände till. Jag sa att "dom kanske finns på Spotify."  och då mumlade Peter något och verkade missnöjd som om han inte ville kännas vid denna sanning. Samtidigt var det mycket tufft gjort att fortsätta med vinyl och CD år efter år. 

  En annan sak som jag minns är att jag av någon anledning alltid var lite spänd och nervös när jag var inne i affären. Kanske var det för att jag kände på mig hur kunnig Peter var och vilka bestämda uppfattningar han hade.  Det hände också att jag skymtade Peter på rockkonserter och spelningar. På legendariska puben Rackis såg man honom och även på spelningar i Stockholm. Bland annat på Bob Dylan på Stockholm Waterfront för ett år sedan. Dessutom, inte att förglömma, så var Peter själv musiker i bandet Rävjunk och medverkade bland annat på detta legendariska Uppsalabands plattor Bohman Bohman och Uppsala Stadshotell Brinner. 

 Peter och Musikörat har betytt massor för rockmusiken i Uppsala inte minst som förmedlare och spridare av rock till kunderna. Nu är Peter Ericsons  och Musikörats epok över. May You Rest in Peace. 

  

 


         

                           Bildresultat för musikörat uppsala

  

Peter Ericson, till vänster på bilden, var en stor kännare av och förmedlare av rockmusik. Av någon anledning blev jag alltid lite nervös och spänd när jag var inne i affären. Jag tror att det var av respekt för att han kunde så mycket. May He Rest in Peace.


               Bildresultat för musikörat uppsala

  Musikörat genomlevde två stora förändringar, övergången från vinyl till CD och sedan tillkomsten av mängder av musik på Internet. Musikörat på Drottninggatan las ner i och med den digitala revolutionen men affären återuppstod i form av en CD-shop på Kungsgatan  med namnet Örat. Peter Ericson försvarade vinyl-plattan och CD-skivan in i det sista. Bilden visar Musikörat på Drottninggatan när butiken var som störst.

                



                              



                 OLLE EKMAN

HIP-HOPEN KOMMER FRÅN GOTTSUNDA!

FÖRORTSGATORNAS MUSIK OCH POESI BEHÖVS ALLTID!

  För en tid sedan var det hip-hopfestival i Gottsunda och Uppsala Music-Lovers anser att hip-hopen med intilliggande musikstilar alltid behövs. Och den behöver spelas live,  för publik, oftare än nu, för att den ska nå ut ordentligt. Jag anser att hip-hop är den enda socialrealistiska musiken med sitt konsekventa förortsperspektiv och underifrån-perspektiv. Texterna kommer från gatan och bygger nästan alltid på vi-känsla och därmed också på att artisterna har så bra kontakt med publiken som möjligt.

 Jag har ibland tänkt att man kanske kan se hip-hopen som en fortsättning på 70-talets samhällskritiska musikrörelse. En del ligger det säkert i detta. Men på sätt och vis tycker jag att hip-hopen är genuinare, mer direkt, än musikrörelsen var. Vi vet ju att hip-hopen från början kommer från gatorna i Bronx i New York och sedan har spridits till förortena i många länder. Hiphopen är inte en svensk utan en internationell kultur med en gemensam ram och tydligt definierade inslag som rap, grafitti, breakdance och sampling. Det är unga artister som rappar om hur dom har det 2016 i ghetton och förorter i flera länder. Rakt upp och ner. Varken mer eller mindre. Texterna handlar då och då om kriminalitet och droger. Och idag när de svenska förorterna har blivit mångkulturella så märks detta tydligt i  hip-hopens musik och texter. 

  Förstäder betraktas kanske ofta som ganska anonyma och trista men i Gottsunda finns det liksom i många andra förstäder också en värme, en kamratlighet och ett stort hjärta som även Uppsala Music-Lovers lägger märke till när jag besöker stadsdelen. Jag upplever att hip-hopen som är förortsgatornas musik och poesi innehåller samma värme och medmänsklighet som möter en i Gottsunda. 

  Hiphopfestivalen hålls på en scen utomhus nära Gottsunda centrum. Festivalens andra dag är lördag och en av artisterna är Michael. Han är en ny artist från Gottsunda som snart ska ge ut sin första platta. Han rappar till ett långsamt, vackert och lyriskt beat.  

  Efter Michael följer ett Uppsalaband som funnits i några år nu och idag är kända på allvar, nämligen Löst Folk. De bygger upp en betydligt ljudligare och något tuffare sound och en av låtarna är Reggae på radio som de har en hit med. De märks på Löst folk att dom håller på att bli ett mycket rutinerat band. Detta är proffsiga artister som helt klart ligger på elitnivå.

I en paus mellan låtarna får publiken veta att det mångkulturella Gottsunda är en symbol för det nya Sverige. Och det ligger säkert en hel del i det. Kulmen på Löst Folks spelning är när dom kör hiten och reaggaelåten "Aina älskar reggae".

 Rapparen Rawa sjunger till ganska långsamma, stämningefulla beats om miljön i Gottsunda och sedan kommer den medryckande och smått geniala låten Pengar. Den handlar på ett rättframt och befriande sätt om pengar och om brist på pengar. Och så kommer även Amsie Brown med på ett hörn och rappar sin egen smått klassiska "Vi tänder upp en":

Kvällens sista band är Labyrint. Dom har djupa rötter i Gottsunda och dom berättar att deras band bildades för elva år sedan på en parkeringsplats bara några meter härifrån. Idag är dom etablerade och har ett väldigt tungt och massivt sound. Och texterna handlar om och om igen om broderskap om kamratskap och gemenskap.  

Detta var alltså några glimtar från Gottsunda hip-hopfestival, ett evenemang som härstammar från en annan festival som hölls redan i början av 90-talet. Festivalen arrangerades av Gottsunda hiphop och Nils Jansson alias Kung Henry Bowers lär ha varit eldsjäl och en spindel i nätet. Kung Henry rappade också då och då på scenen mellan de ordinarie akterna. Konfrencierer var Yekbun Alp och Henry Bowers.          

                            

                    Olle Ekmans foto.

                               

           

                                                                                                                                                        Foto:Olle Ekman

    Löst Folk är nu för tiden ett känt band  De är främst ett reaggeband som ibland även spelar hip


Olle Ekmans foto.




                                                                                                                                                                                       Foto:Olle Ekman                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

       

       Nils Jansson Alias Henry Bowers ,längst till höger. rappade mellan de inbjudna artisterna och var något av    spindeln i nätet.                                                                                                                                                                                                                                                                    

    Relaterad bild


                                                                  

Förstäder betraktas väl ofta som ganska anonyma och trista men Gottsunda har också en stor värme, kamratlighet och medkänsla som även finns där i hip-hopens poesi och musik. 



OLLE EKMAN


Plats och tid: Gottsunda centrum, lördag 3 september 2012, kl19-21