RÖSTEN ÄR SLITEN OCH SKAKIG MEN KRIS KRISTOFFERSON TROLLBINDER PUBLIKEN MED SIN VÄRME OCH MEDKÄNSLA

 Uppsala Music-Lovers var nyligen på folk- och country-legenden Kris Kristofferson på UKK och den här spelningen fick mig att tänka en del smått hädiska tankar: Hur kan en gammal man som spelar akustisk gitarr på ungefär samma nivå som jag, som inte sjunger så särskilt mycket bättre än jag och som tutar i ett munspel på ett sätt som jag troligen skulle kunna lära mig, hur kan han kallas för en legend och en världsartist? Vad är det som gör att Kris Kristofferson nästan är själva arketypen för Den Amerikanske Trubaduren medan jag, Olle Ekman,  är totalt okänd?

  Skämt åsido så är det så att Kris Kristofferson har hunnit bli 80 år (det är faktiskt sant) och på något bakvänt sätt förhåller det sig också så att hans enkla akustiska tretaktsgitarr och alltmer härjade, skrovliga och inte alltid helt tonsäkra röst paradoxalt nog gör honom BÄTTRE OCH BÄTTRE ju äldre han blir!

                             Relaterad bild

            När Kris Kristofferson ställer sig ensam med en akustik gitarr framför en storpublik i Uppsala så är det som om han tänker " Okej, här är jag, bättre än såhär är jag inte och inte sämre heller. Take it or Leave it!"  Rösten är rosslig, och det enkla och sparsamma gitarrspelet kan verka något enformigt, men Kristofferson lägger samtidigt in en så djup värme och medkänsla i sina vemodiga highway-ballader att publiken blir trollbunden.

   Kris Kristofferson var i början av sin karriär, för sådär 45 år sedan, främst en låtskrivare. Han har skrivit många fina låtar och några verkliga klassiker. Han etablerade sig främst som en närmast genial kompositör med ballader och folksånger som Help me Make it Through the Night, Sunday Morning Coming Down, Jesus was a Capricorn och som Ni säkert vet är det är han som är pappa till pop- och rock-epokens kanske allra populäraste lägereldslåt; Me And Bobby Mc Gee.

     Ett bra tag efter efter debuten som folk- och country- kompositör så fick Johnny Cash höra Kristofferson och Johnny Cash uppmuntrade honom att uppträda  med sina egna låtar. Idag har Kristofferson haft en lång karriär som live-artist bakom sig. Han har till exempel varit med i "supergruppen" Highwaymen med bland andra Johnny Cash och Willie Nelson. Han har också, inte att förglömma, haft en parallell karriär som filmskådespelare. till exempel tillsammans med Bob Dylan i westernfilmen Pat Garrett och Billy the Kid på 70-talet.

   Den här kvällen, i juni 2017 på UKK I Uppsala så är Help Me Make It Through the Night, You Win Again och Sunday Morning Coming Down underbara och de är som sagt inte alls så här bra på grund av några rockiga eller poppiga arrangemang. De är fantastiska för att de är nästan totalt avskalade. Enkel akustisk gitarr, ett oborstat, tutande munspel och en rosslig, sökande och ibland också stödjande röst, dessa saker tar ner låten till en basic-folknivå som är fantastisk att höra. Det här är som Bob Dylan en gång ska ha sagt: "Egentligen behövs det ingen mer musik än folkmusik, den har redan allt".

   Kristofferson har ofta med finstämda och träffsäkra miljöskildringar I sina texter, nästan alltid från singer-songwriterns liv "on the road". Ett nattöppet café, ett långtradarfik med regnväder utanför, en vemodig promenad med baksmälla på en söndagsmorgon I en vaknande präriestad: "I stop at a sunday shool and hear the children singing" "On a sleepy sunday sidewalk, I wish to God that I was stoned." Okej visst handlar det väldigt mycket om countrymusikerns turnéliv I USA, men Kristoffersons styrka är att han nästan alltid lyfter texten till en allmänmänsklig nivå. Hans texter säger något om allas saknad, sorg och uppbrott samtidigt som Kristofferson också har glimten I ögat och en viss smittsam och sorglustig humor.

  Den vackra och samtidigt både hoppfulla och sorgliga balladen Jody and the Kid utnämner jag till kvällens höjdpunkt. Den liknar ett svenskt skillingtryck och handlar om  Jody som lekte med en liten flicka som barn. De gifter sig när de blir vuxna och de får en liten flicka som är sin mamma upp i dagen. Mamman dör och Jody blir mycket olycklig men samtidigt är han väldigt lycklig över att ha kvar sin dotter som påminner så mycket om sin mamma. Den här låten är sannerligen en hjärtekrossare. En sådan där sällsynt låt direkt ur livet som är mycket sorglig men också mycket lycklig.

   Mot slutet av spelningen letar sig Kristofferson fram genom ett slags långt medley-parti med bland andra låtarna Jesus was a Capricorn och The Silver Tounged Devil. Och när spelningen är slut så är det bara att konstatera att det har varit en upplevelse att se och höra Kris Kristofferson. Hans storhet är att han får fram så mycket med så enkla medel och att han förmår lägga in så mycket känsla i sin sång och i sitt gitarrspel.

                          Bildresultat för good harvest band

Good Harvest  från Falun med Hanna Enlöf och Ylva Eriksson var kvällens förband. De spelar en mycket mer lyrisk och finstämd akustisk countrymusik än huvudakten Kris Kristofferson. Jag vågar mig här på det riskabla påståendet att Good Harvest i strikt musikalisk mening både spelar och sjunger BÄTTRE än Kris Kristofferson. Deras styrka är en vacker och välarrangerad stämsång och ett sound och ackordföljder som påminner mycket om Joini Michell.

     Kris Kristofferson å sin sida lever på sina många starka låtar, sin legendstatus som god vän till bland andra Johnny Cash, Carl Perkins, och Willie Nelson och, som sagt, på sin väldiga medkänsla och inlevelseförmåga. Han kan kosta på sig att låta skakig. Den gamle trubadurens slitenhet är inte alls någon nackdel utan den ökar snarast på hans  väldiga karisma och legendstatus.



LÄNK AR TILL MUSIKEN:  DENNA SPELNING MED KRIS KRISTOFFERSON ÄR INTE DEN I UPPSALA MEN FÖRUTOM ETT PAR LÅTAR ÄR DEN IDENTISK MED UPPSALAKONSERTEN: https://www.youtube.com/watch?v=cXG7b6ZSDLA

KRIS KRISTOFFERSONS FÖRBAND GOOD HARVEST. ETT SMAKPROV PÅ DERAS SOUND, DOCK ICKE FRÅN UPPSALA: https://www.youtube.com/watch?v=xEXA_Ja_qJc


Plats och tid: Tisdag 13 juni, Uppsala Kultur och Kongress, kl. 19.30-21.30


OLLE EKMAN

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------