Om

JAG HÅLLER ETT ÖGA PÅ MUSIKSCENEN

Jag heter Olle Ekman och är frilansjournalist i Uppsala. Det är jag som driver och skriver bloggen Uppsala Music-Lovers och håller ett öga på musikscenen. Frilansfotografen Palli Kristmundsson, Uppsala, medverkar med tjusiga bilder. Om inget annat anges är bilderna tagna av Palli Kristmundsson.

   Tanken är att jag ska hänga runt på Uppsalas musikscen och göra reportage. Varken mer eller mindre. Fotografen Palli kommer säkert att hänga runt han också, då och då. Jag tänker mig att etablera kontakter, gå på gigs och så småningom kanske göra lite mer djuplodande reportage om vissa artister, låtar och repetitioner. Jag hoppas så klart bygga upp en läsekrets så följ bloggen gärna och kom med reportagetips om du vill. Jag är allätare och lyssnar på allt från Lady Gaga och gangsta-rap från djupaste Gottsunda till Igor Stravinskij. Helt enkelt.

Olles mobil, reportage och recensionstips: Nytt mobilnummer: 076-2258633

din profilbild, Bilden kan innehålla: 1 person

Olle Ekman, text

 Palli Kristmundsson, foto

Visar inlägg från augusti 2017

Tillbaka till bloggens startsida

KENT WENNMAN BAND OCH DOUG SEEGERS MED ELVIS OCH HANK WILLIAMS

EN MAGISK SOMMARKVÄLL I PARKSNÄCKAN!

   Årets upplaga av Elviskvällen med Kent Wennman och hans band kändes magisk. En av Uppsalas musikprofiler, Kent Wennman, är ständigt "on a mission" för att rehabilitera The King of Rock´n Roll Elvis Presley här i landet och det här var femtonde sommaren han hade sin Elviskväll uppbackad av Kent Wennman Band.  Kent har förstås ett enormt Elvisintresse men samtidigt en synbarligen mycket rimlig och jordnära syn på Elvis. Han vill att vi ska lämna den lite elakt skämtsamma och smått förnedrande syn på Elvis som varit vanlig i Sverige och inse vilken oerhört begåvad sångare han var.   

- Gå nu inte och köp ännu en version av Elvis Greatest Hits utan ge er istället ut och leta själva efter Elvis musik! Det är så oerhört många låtar som finns inspelade på alla möjliga och omöjliga ställen, säger Kent till publiken. Han berättar också att Elvis Presley sammanlagt spelade in cirka 700 låtar.

   Det verkar vara ganska sällan som Kent tillsammans med Kent Wennman Band spelar de mest kända hitsen. I stället ger de sig ut och botaniserar här och var  i Elvis väldiga repertuar och de vill gärna lansera okända pärlor. Så även denna kväll. Vad som gör just den här Elviskvällen speciell är annars att den har en fantastisk gästartist, nämligen countrymusikern Doug Seegers från Nashville som på ett par tre år har blivit omåttligt populär i Sverige och som gärna återkommer hit varje sommar. Den här kvällen är Doug med på några Elvislåtar men framför allt så tolkar han ett par låtar av Hank Williams från sin nya platta A Tribute to Hank Williams  Plus att han gör en av sina gripande egna låtar som ett av extranumren.

  


 Olle Ekmans foto.

                                                                                                                                                 Foto:Palli Kristmundsson

    Låt oss konstatera att det är en mycket fint och underhållande  ihopsatt musikkväll med dessa namn: Kent Wennman Band och Doug Seegers som spelar Elvis, Hank Williams och Doug Seegers låtar  Och den Uppsala Music Lovers vill framhålla mest (Utan att förringa någon av de andra) är den superbegåvade countrysångaren och låtskrivaren Doug Seegers. 


   Bandet kör igång och säger först att de ska spela kortversioner av alla Elvislåtar. Men eftersom detta är omöjligt så inleder de med Heartbreak Hotel. Det hörs genast hur kunnigt och rutinerat bandet är eftersom det lägger in lite soft jazzkänsla i denna ganska tuffa låt. Det fortsätter i denna stil: Kent Wennman och hans band TOLKAR verkligen Elvis med en aning egna versioner, det här är sannerligen  inte bara en uppspelning av kända rockrökare. Kent Wennman är i högsta grad med i ljudbilden med ett inspirerat komp.

 De fortsätter att spela, både med finess, distans och närhet och vi får höra massor av både okända och kända låtar. Mer okända är till exempel When it Rains it really Pours, och I Wash My Hands in Muddy Waters.  Mer kända är i alla fall för mig Polk Sallad Annie, Surrender och Hound Dog,  Kent Wennman som också är en av bandets elgitarrister jobbar hårt på sin rehabilitering av Elvis: - Elvis var oerhört bred och det är viktigt att veta att han själv såg sig som en SÅNGARE AV ALL SLAGS MUSIK. Han var främmande för att enbartara en rockn´rollsångare, säger Kent Wennman till publiken.

  Palli Kristmundssons foto.




                                                                                                                                 Foto: Palli Kristmundsson

    Kent Wennman t.h. är på sin ständiga mission att rehabilitera Elvis i Sverige. Han befinner sig för femtonde gången i Parksnäckan med detta projekt. Hans basist är Stefan Persson.



  

                                                                                                                                                                            Foto:Palli Kristmundsson






Palli Kristmundssons foto.

                                                                                                                                                                Foto: Palli Kristmundsson

Elviskvällen blev även en Hank Williamskväll genom Doug Seegers som spelade låtar från sin nya platta A Tribute to Hank Williams.






                                                                                                                                                                                                                                                                                                        Elviskvälle


DOUG SEEGERS VAR GÄSTARTIST:

FANTASTISKT ATT FÅ HÖRA EN  "MIRAKEL-SÅNG" MED EN SÅDAN TALANG !

 

   Doug Seegers är countrysångaren som blivit omåttligt populär i Sverige och verkar vilja komma tillbaka hit varje sommar. Han har lyckats ta sig från ett liv som gatumusiker, missbrukare och uteliggare på gatorna i Nashville, Tennesee, till en oerhört lovande karriär som country-artist.

      Uppsala Music Lovers anser som sagt att det är Doug Seegers som är den mest talangfulle musikern på Elviskvällen i Parksnäckan. Ursäkta skämtet men det är nästan som att ha Willie Nelson eller Bruce Springsteen  som gästartist åt Kent Wennman Band. Just den här kvällen spelar Doug en mer undanskymd roll än vanligt men det är ändå fantastiskt att få höra en sån talang. Man märker snabbt att han har något utöver det vanliga. Okej, jag har själv haft den där vanliga uppfattningen att country är för smäktande och sötsliskigt men jag börjar förstå att RIKTIG, GENUIN COUNTRY  verkligen kommer direkt ur människors liv och beskriver deras genuina känslor. Texterna är sällan falska, de handlar oftast om livets skuggsida, om olycklig kärlek, brott, hembränning, otrohet, alkoholism, dödsfall, självmord och svekfullhet, för att ta några exempel på olycka och ondska.

  Efter att ha kommit in på scenen och varit med på några Elvislåtar så kör Doug ett par Hank Williams-sånger, den ena  är  Your Cheetin´Heart. Han berättar även en del om Hank Williams - Before pop-music came Hank Williams was very big in the States. It was always Hank and Hank and Hank...Sedan spårar Doug in på Elvis igen med You Were Always on my Mind som är skriven av Willie Nelson men även insjungen av Elvis.

   Efter det ordinarie programmets slut kommer en av Dougs  egna låtar som extranummer : -This is not an Elvis-song, this is a MIRACLE-SONG säger han om Down to the River   och tillägger att den har att göra med den mirakulösa förändringen i hans eget liv. Han hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig denna karriär när han levde på gatan i Nashville.  Doug har en mycket bra röst, han ligger ganska högt och rösten är även en aning mjuk och avslipad och passar perfekt för country. Och som person visar sig  Doug Seegers vara en verkligt ödmjuk, vänlig och artig man.

  Det fantastiska med att höra en talang som Doug Seegers är att kommunikationen inte tycks ske via tankar eller enbart genom att lyssna. Känslan kommer inte bara från själva låten utan direkt från Doug . Orden tycks strömma direkt från artistens hjärta och träffa lyssnarens hjärta. Det här handlar inte bara om att sjunga och spela en låt utan alltihop blir PÅ RIKTIGT. Kanske är det detta som kallas att vara gudabenådad?

    

  Palli Kristmundssons foto.

                          

            

                                                                                                                                             Foto:Palli Kristmundsson

  Doug spelade som extranummer sin egen Down to the River som han skrev i samband med att han blev drogfri och nykter och som snabbt gjorde honom känd och omtyckt, speciellt i svenska country-kretsar.   -This is not an Elvis-song, this is a MIRACLE-SONG säger han om Down to the River.  Fantastiskt att få höra den i verkligheten, tycker Uppsala Music-Lovers. Doug Seegers är en artist som ÄR PÅ RIKTIGT!

              

                                                                   
                             
Olle Ekmans foto.



                                   
             

                                                             
                                                                                                                                                  Foto:Palli Kristmundsson
 
 

    Uppsala Music-Lovers frilansjournalist Olle Ekman, och den strålande country-artisten Doug Seegers. Han lär svenska artister vad "Real Country" är, bland annat med sin gripande "Miracle-song" Down to the River.




Länk till musiken. Doug Seegers Down to The River. Inte från Parksnäckan men låten är identisk:

https://www.youtube.com/watch?v=R3PN6ri2ZVE




Plats och tid, Parksnäckan, Stadsparken, Uppsala, onsdag16 augusti 2017 kl 19-21.30 


OLLE EKMAN

PARKSNÄCKAN I VÅRA HJÄRTAN!

  FEMTIONDE SOMMAREN MED MUSIK I STADSPARKEN

      1967 lär ha varit flower-poweråret framför andra och det är sommaren -67 som brukar kallas för "The Summer of Love". Det är rätt tydligt att det hände mycket i Uppsalas musikliv just den sommaren för i år figurerar det flera femtioårsjubileum. Ett av Uppsalas musikaliska flaggskepp Good Morning Blues exempelvis, fyller femtio och även det omtyckta programmet med Musik i Parksnäckan startade 1967. Musiken i Parksnäckan har blivit större och större med åren och fått bättre och bättre kvalité. För några år sedan när Kulturhjältarna, och speciellt Kent Wennman, kom in i bilden som "spindel i nätet" så märktes det tydligt att kvalitén ökade. Parksnäckan har ofta ett eller två evenemang i veckan hela sommaren och man kan väl säga att artisterna är en blandning av Uppsalaband och svensk elit. En tendens är nog att mängden stora och välkända artister tenderar att öka. Tre av Uppsala Music Lovers, närmast slumpmässigt utvalda spelningar i år är Lion Dub, Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band och Miss Li. 

                                                            Bildresultat för Kent Wennman bilder

                       Kent Wennman är en drivkraft och spindel i nätet. Kulturhjältarna och Brink och Berger står som arrangörer men man får känslan av att i praktiken är det Kent Wennmans entusiasm som nu för tiden ligger bakom de populära musikkvällarna i Parksnäckan.


LION DUB GÅR CORNELIS

  Lion Dub är ett rutinerat reggaeband från Gävle och Uppsala som har funnits länge och har flera plattor i bagaget. De tillfrågades av Svenska Cornelissällskapet om de ville spela in en platta med Cornelis Wreeswijks låtar i reggaetakt. Bandet jobbade en tid med att sätta reggae till Cornelis och det visade sig fungera mycket bra. Just reggae är tacksamt, det passar bra till flera olika musikstilar och låtarna blir tydligt svängigare och mer medryckande. Reggaetakten är beprövad, den har använts sedan reggaevågen i mitten av 70-talet både till att omarrangera originallåtar och till nya låtar. För att bara ta ett exempel: Eric Claptons version av Knocking om Heavens Door går i reggaetakt vilken inte finns i Bob Dylans original. Lion Dub använder, tror jag, den engelska versionen av reggae, även kallad "ska" och även ett speciellt sväng som kallas "Lovers Rock". Rätta mig om jag har fel. Lion Dub har nu släppt sin Cornelis-platta, dels i CD, dels digitalt. Den heter Lion Dub Går Cornelis  och under första delen av giget i Parksnäckan spelade de alla låtarna på plattan.

Lasse Liten Blues handlar om den kriminelle Lasse Liten som till slut kör ihjäl sig i en bil mot en tall. Den här versionen är både lite rockigare och melodiösare än Cornelis Wreeswijks orginal. Undrar om den inte trots allt passar bättre med Cornelis sång? Lite av den lakoniska brutaliteten verkar försvinna med reggaetakten.  Balladen om censuren har liksom de andra låtarna ett svängigt ös och frågan är om den inte låter tuffare, skarpare och mer angelägen som reaggae än med Cornelis på akustisk gitarr?  Balladen om Fredrik åkare och den söta fröken Cecilia Lind är enligt sångaren Peter Ekengren den bästa Cornelislåten. Även om den vid det här laget nästan har fått status även som den främsta svenska sommarvisan så kan inte Uppsala Music-Lovers riktigt hålla med om det. Detta har en ganska enkel, förklaring, nämligen att den är så vanlig att den blivit uttjatad. Dessutom hänger jag mer och mer upp mig på det obekväma temat, nämligen att Fredrik Åkare är en gammal man och Cecilia Lind " fyller snart sjutton". Verkar som om man blir mer och mer moralisk med åren.....

Somliga går i trasiga skor passar alldeles utmärkt som reggae, den är kanske den Cornelislåt som passar allra bäst att rocka upp till en svängigare version. Det har också gjorts tidigare versioner som ligger mer åt rockhållet, t ex av Plura och Eldkvarn. Balladen om Censuren blir till en tuff dansrockare och här går det att göra en intressant reflexion. Cornelis text säger att man får titta på våld men det är fel att titta på "damer utan kläder." Idag känns det som då ansågs som progressivt som en aning kvinnoförnedrande. Rätta mig om jag har fel? Var Cornelis trots allt något av en snuskfarbror? 

  Det som händer när Cornelis låtar blir till reggae är att de blir svängigare, mer medryckande och även mer dansanta. Man får lust att dansa och ösa till detta. Och därmed kanske Cornelis satirska  och bitska samhällskritik försvinner lite på grund av själva öset? Men det är ändå ett tacksamt grepp och nu går det alltså utmärkt att i fortsättningen inte bara lyssna på texterna utan även digga och stuffa till Cornelis låtar.


              Bildresultat för lion dub goes cornelis

             

       Lion Dub är ett rutinerat band från Uppsala och Gävle. Deras reggaeversioner av Cornelis låtar är tuffa och svängiga och inbjuder till att röra sig och dansa. Kanske dämpar det nya coola soundet lite av Cornelis bitska samhällskritik men Lion Dub kan säkert också locka nya lyssnare till Cornelis Wreeswijks repertuar.

     Lion Dub består av Jonas Bengtsson, Mattias Bengtsson, Ralph Benton, Rasmus Diamant, Peter Ekengren, Leif Fernqvist, Joakim Lindgren, Alexander Lindström och Lennart Wastesson.

                                                                                                                                                         

                                                  Bildresultat för cornelis vreeswijk 

                              


                                         Ännu en jubilar: Cornelis Wreeswijk skulle ha fyllt åttio i år om han hade levat...

  

                                   Plats och tid: Parksnäckan, Uppsala lördag 17 juni 2017, kl. 19.30-21.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

   

                            THE GRAND OLD SOFTIES MED SERGEANT PEPPERS LONELY HEARTS CLUB BAND

                    Bildresultat för sergeant peppers lonely hearts club band

                                 

                                       


   Ytterligare ett femtioårsjubileum firas i år. Det är nämligen femtio år sedan Beatles klassiska och banbrytande LP Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band kom ut. Den här kvällen är det sextiotalsstämning i Parksnäckan därför att en konstellation musiker som kallar sig The Grand Old Softies ska spela igenom LPn från början till slut. Det är alltså i allra högsta grad en Beatleskväll och även folk från Beatles Information Center finns på plats. Bandet är  förstärkt med sångerskorna Frida Öhrn och Little Miss Lonely samt med The Magical Mystery Horn Section.

  Kvällens confrencier anknyter till Beatles-mytologin. Intressant att bli påmind om att Beatles faktiskt har spelat i Sverige, först med en turné på sommaren -63 som inleddes i   Sundstaskolans aula i Karlstad. Rubriken till recensionen i Nya Wermlandstidningen löd: "Amatörmässig hambo". Snacka om att en ny musikstil kan bli missförstådd! Det andra Sverigebesöket var till Johanneshovs isstadion i Stockholm i  juli 1964 där Beatles spelade fyra gånger. Det var en enorm skillnad mellan det första och andra svenska mottagandet. Det första besöket var Beatles okända och den andra gången hade fansens "beatlemania" kommit igång. Även intressant att i förbifarten höra att en annan mytologisk artist, Jimi Hendrix, faktiskt har varit på en turné här i landet.  Det känns nu extra spännande att få höra en platta av det kanske allra största bandet. För alla oss som aldrig fick se Beatles i verkligheten, för att vi var för unga eller för att det inte gick att få tag på biljetter så kan det här nästan bli "beatlesspelningen du aldrig fick se". Kanske var det ungefär såhär Beatles lät?

  När spelningen hållit på en stund så visar det sig, att nej, dom låter inte exakt som Beatles, men det spelar ingen roll för samtidigt så finns beatleskänslan där och så långt från originalet är det ändå inte.

 Vi får först höra Sergeant Peppers Lonely Herats Club Band, With a Little Help From my Friends och Lucy in the Sky with Diamonds. Så berättar confrenciern att det är fel att tro att Lucy in The Sky with Diamonds handlar om droger. Sanningen är att det var en av John Lennons söner som kom hem med en teckning från skolan och sa att den föreställde "Lucy in The Sky with Diamonds."

Något som slår en under spelningen är hur många olika musikstilar som finns på den här plattan. Det har många gånger sagts och skrivits att SPLHCB tog rockmusiken till en ny nivå. Det stämmer inte riktigt. Istället kan man säga att plattan är en hybrid av olika stilar, bandet experimenterade vilt i helt olika riktningar. Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band, del ett och två är tuff, renodlad rock. When I´m Sixty four är en visa i den engelska music-halltraditionen, Fixing a Hole är en lågmäld ballad och Within You Without You innehåller indisk musik. De inslag på plattan som ansågs mest djärva och nyskapande är de som har åldrats sämst, tycker jag. Nu 50 år senare låter den indiska musiken i Within you Without You och cirkusmusiken i For the Benefit of Mr Kite rätt klumpigt och påklistrat.

 Bandet kör som sagt igenom hela LPn och visst är det välspelat, bra tryck och det är mycket kul att på det här viset komma Beatles lite närmare in på livet. Det är så det känns. Och mot slutet spelas A Day In the Life, ett unikt mästerverk som är svårt att inordna i någon bestämd kategori.


  Plats och tid: Parksnäckan, Uppsala, lördag 1 juli 2017, kl. 1930-21.30

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------

                                      BEKLAGAR, MEN MISS LI NÅR INTE RIKTIGT UPP TILL STORHET

                                                              

              Miss Li är en omtyckt artist som har varit populär i ungefär ett decennium nu. Hon har givit ut flera plattor i LP-format och haft flera hitlåtar. Men vid spelningen i Parksnäckan är det som om något inte stämmer. Hon sjunger andras låtar med känsla och inlevelse medan flera av hennes egna låtar tyvärr slarvas bort med lite för gapig och intensiv sång.

                             Bildresultat för Miss Li

                                                            Miss Li:  Ingen riktig storhet den här kvällen

 
    Miss Li kommer rusande in på scenen med hela den väldiga energi som är typisk för henne och som hon behåller genom hela spelningen. Hennes musik är ofta en blandning av ett slags stompigt kabarépiano,  folkmusik och ett visst inslag av jazz. Och hon känns också igen på sin yviga garderob och hennes väldiga utspel med gigantiska, färgrika hattar, yviga gester och så sången som ganska ofta är en aning stark och skrikig snarare än melodisk.

  Vid spelningen i Parksnäckan sjunger hon dels sina egna låtar som Oh Boy, I Heard of a Girl och Bonfire, dels sjunger hon en repertuar av andras låtar som hon delvis har fått genom teveserien Så mycket bättre. Dessa är låtar som Pugh Rogefelts Här kommer natten och Magnus Ugglas Första gången.  Sina egna låtar försöker hon få till med stark sång och mycket kraftigt markerad stompig takt men HON FÅR DET TYVÄRR INTE RIKTIGT ATT FUNKA. Det är som om hennes stompiga och rätt enkla pianolåtar inte riktigt passar till hennes väldiga utspel. Ursäkta skämtet men det blir lite som att höra Lady Gaga sjunga Blinka Lilla Stjärna. 

   Men Miss Li har som sagt även en repertuar med andras låtar och här visar det sig att hennes starka sång och taktkänsla passar mycket bättre. Det blir fina framföranden av Första gången av Magnus Uggla, Här kommer natten av Pugh Rogefelt och Nåt för den som väntar av Olle Ljungström. Synd att säga det men Miss Li är bättre på låtar som innehåller mer musikaliskt stoff än hennes egna som alltså framtonar som lite för tomma och enkla.  Beklagar, men miss Li når inte riktigt upp till storhet, i alla fall inte den här kvällen.


Plats och tid: Parksnäckan, Uppsala, torsdag 27 juli 2017, kl. 19.39-21.30

--------------------------------------------------------------------------------------------------

 Bildresultat för parksnäckan i uppsala                           


                                                           MÅNGA EVENEMANG ÅTERSTÅR I SOMMAR.


Man kan få ett intryck av att Parksnäckan är en liten och gemytlig scen. Men det stämmer inte riktigt. Den har drygt 1000 sittplatser och scenen är relativt stor. Det är fullt möjligt att ta emot nästan vilka artister som helst. Spelningar som återstår i år är Elviskväll med Doug Seegers som gästartist, Timo Räisänen, Västkusteffekten: stand-up-comedy, Jerry Williams, Oddjob, Zimmermans, Uppsala  Amerikana, Helen Sjöholm, Magnus Carlsson och Uppsala Progressive Rock Festival.

                                                                                                                                                                         OLLE EKMAN

....HÄSTEN HENRY FORTSÄTTER GIVETVIS ATT DANSA VALS...

    OMMIXAD NYUPPLAGA NÄR SERGEANT PEPPERS LONELY HEARTS CLUB BAND FYLLER FEMTIO

      Uppsala Music-Lovers har inte undgått att märka att Beatles legendariska och nyskapande album Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band fyller femtio i år. Denna platta som fortfarande ofta omnämns som ett av rockens mest banbrytande verk släpptes i England den 1 juni 1967. I samband med femtioårsjubiléet ger skivbolaget ut en delvis ommixad version av denna hejdundrande LP. 

   Uppsala Music Lovers tycker inte att "Sergeant Peppers", sedd såhär långt efter att orginalet gavs ut, riktigt längre är värd alla lovord den fick när den var ny. Plattan fick ryktet om sig att ha fört rockmusiken till en ny nivå, där rocken kunde mixas med annan sorts musik och låtarna kunde klippas och samplas. Beatles hade sprängt gränserna för hur modern musik kunde låta och detta passade perfekt in på The Summer of Love, på hippierörelsen, och på det som ibland lite elakt idag kallas för 60-talsflum. 

   Såhär femtio år senare tycker Uppsala Music Lovers inte att denna platta tog ROCKEN till en helt ny nivå. När det gäller nyskapande rock kan den knappast konkurrera med Jimi Hendrix, Black Sabbath, Led Zeppelin eller Cream. Även i jämförelse med Rolling Stones är den ganska snäll. Men som den komplicerade gamle filosofen Hegel sa: "Minervas uggla flyger först i skymningen", det vill säga det är först i efterhand som man ser hur det hela egentligen hänger ihop. 
   I ljuset av allt som kommit efter så är Sergeant Peppers inte främst en rockplatta utan den är en hybrid av rock, pop, engelsk visa, engelsk music-halltradition, indisk musik och klassisk musik.
   
                        Bildresultat för Sergeant Peppers  
 
                Uppsala Music Lovers tycker inte att Sergeant Peppers är den allra bästa rockplattan men den är definitivt en klassiker med smittsam, skicklig, varierande och spännande underhållningsmusik.


  Det som händer med mer renodlad rock från 1967 och framåt är att den blir bra mycket tuffare än Beatles var. Något som med åren blivit tydligt tycker jag är att Sergeant Peppers snarare grundlade en strömning med art-rock och balladrock t.ex. med Elton John, Supertramp, 10 CC ,David Bowie, Queen och Oasis.
    Jag är rätt säker på att Beatles efter Sergeant Peppers förblev älskade av hela engelska folket, både tonåringar, vuxna och pensionärer och det borde  väl vara ett bevis på att dom fortfarande gjorde underhållande och relativt vänlig musik för alla åldrar.
   Det finns många intressanta fakta om Sergeant Peppers t ex historien om två låtar som skulle vara med, Penny Lane och Strawberry Fields Forever, istället placerades de på en singel som kom ut ett halvår innan Sergeant Peppers. Det har många gånger konstaterats att om de två låtarna hade varit med på LPn hade den förbättrats kraftigt och DÅ skulle den ha blivit en av de allra bästa plattorna. Jag kan bara hålla med, For the Benefit of Mister Kite, och Lovely Rita når till exempel inte upp till dessa två låtars kvalité, Beslutet berodde på att marknaden för singlar var jättestor på 60-talet och Beatles tjänade mer på att ge ut en en singel för att bereda marken och sedan en LP.
  Intressant är att Sergeant Peppers främst är Paul McCartneys platta. Han skötte planeringen, han stod för delar av produktionen och han skrev flera av låtarna själv. Det var Paul som ville ha en platta  som rörde sig i flera genrer, och sökte sig fram med cirkusmusik och indisk musik. Jag tycker det hörs tydligt att det är Paul som skapat soundet. Hade John Lennon gjort mer så hade den säkert låtit annorlunda. Då kanske det hade blivit en RIKTIG rockplatta? Vid den här tiden fanns det slitningar i Beatles och Paul fantiserade ihop Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band och skrev låtarna till detta fiktiva band för att komma bort från den dåvarande stämningen i Beatles och försöka hitta nya vägar.  
  Vad är då Sergeant Peppers om den inte är en rockplatta? Jo Uppsala Music Lovers tycker att man kan kalla den en klassiker med skicklig, medryckande och mycket spännande UNDERHÅLLNINGSMUSIK.
  Visst, det finns minst tre låtar på denna LP som verkligen innhåller tuff rockmusik, Det är Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band Del Ett och Del Två och Lucy in the Sky With Diamonds. I övrigt präglas plattan kraftigt av variationerna, att låtarna är så pass olika att lyssnaren hela tiden undrar vad som ska komma härnäst. Det finns två låtar som brukar associeras med drogbruk, Lucy in the Sky With Diamonds och den mästerliga A Day in the Life. Den pompösa For the Benfit of mr Kite, med cirkusmusik på positiv handlar om ett cirkussällskap som ska uppträda i en engelsk stad. Lovely Rita Meter Maid har tyvärr en rätt trist melodi och hyllar en kvinnlig parkeringsvakt. With a Little Help From my Friend är en medryckande ballad och When I´m Sixty Four är en "pensionärsvisa" med engelskt music-hall-sound. Indisk musik finns inklippt i Within You, Without You
  
                                   
                                Bildresultat för dancing horse   



               Hästen Henry kommer givetvis att fortsätta dansa vals i många år till, tror Uppsala Music-Lovers.

   
   Musiken på Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band är av den typ som knappast åldras. Okej, klippen med cirkusmusik och indisk musik kan väl kännas lite klumpiga och mossiga vid det här laget men flera av låtarna är klassiker, de är lysande evergreens.
 I cirkuslåten For the Benefit of Mr Kite finns den klassiska raden "...and of cause Henry the horse dances the waltz..."  Och hästen Henry kommer givetvis att fortsätta dansa vals i många år till, tror Uppsala Music Lovers.


OLLE EKMAN