Om

JAG HÅLLER ETT ÖGA PÅ MUSIKSCENEN

Jag heter Olle Ekman och är frilansjournalist i Uppsala. Det är jag som driver och skriver bloggen Uppsala Music-Lovers och håller ett öga på musikscenen. Frilansfotografen Palli Kristmundsson, Uppsala, medverkar med tjusiga bilder. Om inget annat anges är bilderna tagna av Palli Kristmundsson.

   Tanken är att jag ska hänga runt på Uppsalas musikscen och göra reportage. Varken mer eller mindre. Fotografen Palli kommer säkert att hänga runt han också, då och då. Jag tänker mig att etablera kontakter, gå på gigs och så småningom kanske göra lite mer djuplodande reportage om vissa artister, låtar och repetitioner. Jag hoppas så klart bygga upp en läsekrets så följ bloggen gärna och kom med reportagetips om du vill. Jag är allätare och lyssnar på allt från Lady Gaga och gangsta-rap från djupaste Gottsunda till Igor Stravinskij. Helt enkelt.

Olles mobil, reportage och recensionstips: Nytt mobilnummer: 076-2258633

din profilbild, Bilden kan innehålla: 1 person

Olle Ekman, text

 Palli Kristmundsson, foto

Visar inlägg från februari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

EN SPÄNNANDE HYBRID MELLAN SOUL OCH HIP-HOP OCH EN LITEN ANING JAZZ!

  Nu släpper Rebecca Laakso från Länna utanför Uppsala sin första platta i vuxen ålder. Det är en singel som heter Touching My Soul  . Eftersom  hon en gång var barnstjärna i Lilla Melodifestivalen så kan man väl kalla detta för en comeback. När Uppsala Music-Lovers lyssnar på singeln så får jag ungefär samma tankar som jag brukar få när jag lyssnar på Michael Jackson: "Okej, det här är popmusik men det är inte hur lättsmält som helst ".

   Även om Rebecca Laakso inte har givit ut någon musik på många år så har hon ändå under mellantiden sedan Lilla Mellon varit inom musiken och hon har även blivit en mycket duktig och lovande jazzsångerska. Det verkar vara via bandet Beat Funktion som hon har kommit i kontakt med Daniel Lantz och hans Do Records som har producerat detta. Även Nils Hansson alias Henry Bowers har enligt uppgift varit inblandad.   

  Touching My Soul  har en ganska enkel melodislinga som upprepas och upprepas men när man har lyssnat några gånger så hör man att det här inte är någon enkel och smörig poplåt. Precis så här kan det vara med bra musik. Vid första lyssningen klan det rentav låta tråkigt och dåligt men så börjar det framträda mer och mer saker. Efter ett tag hörs det att det här inte är låg kvalité utan att det finns en strävan efter att vara originell och en aning obekväm och låta på ett nytt sätt. Man skulle kunna säga att Touching My Soul är en slags hybrid mellan soul och hip- hop, även med ett litet inslag av jazz. Och det är först efter flera lyssningar som låten lyfter och växer till något riktigt bra.

  Rebecca Laakso har en fantastisk, soulfull sångröst som även är stark och klar. Av någon anledning kommer jag att tänka på den för tidigt bortgångna engelska pop- och bluessångerskan Amy Winehouse även om den här låten inte är lika lättlyssnad som t.ex. Rehab med Winehouse. Och Rebecca har kanske en sådan röst som passar speciellt bra inom jazzen. Om det är så har säkert Daniel Lantz redan uppmärksammat det.

  Hur som helst så är Touching My Soul en spännande och orginell låt, en smått experimentell blandning av soul och hip- hop. Det ska bli väldigt intressant att se om den blir en hit och även hur det kommer att gå för Rebecca Laakso i fortsättningen


Bildresultat för rebecca laakso

       Rebecca Laakso har en fantastisk soulfull sångröst som även är stark och klar. Nu ger hon ut sin första singel i vuxen ålder: Touching My Soul


Bildresultat för rebecca laakso

                                        Rebecca håller även på att utvecklas till en mycket lovande jazzsångerska.




              OLLE EKMAN



                  

VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ BRA MED REVOLUTION?

         I slutet på förra sommaren kom en platta från uppsalabandet Among Lynx som fick flera berömmande recensioner. Den heter Revolution och den är baserad på amerikansk delta-blues, chicago-blues men även andra stilar som sydstats-rock , soul och folk. Allt det här utgör en färgsprakande blandning i nya, uppfinningsrika kombinationer. Among Lynx är både traditionella och nya på samma gång. Bandet sätter ihop amerikanska traditioner till en ny och samtidigt rå, brötig och avskalad blues-rock.

  

                               Bildresultat för among lynx revolution

           Among Lynx är fr.v Tove Brandt: bas och backupsång, Lina Anderberg: trummor, Elin "Luffar- Lo" Öberg: munspel och backupsång, Evami Ringqvist: sång och percussion och Moa Brandt: gitarr och backupsång

  

    Revolution präglas också av en tuff feminism. Vad kan man då säga om detta?Politiska och andra starka budskap i musik och även all annan slags konst är något som har diskuterats länge, kanske i århundraden. Hör till exempel stark feminism hemma inom konst över huvud taget? Eller gör sådana budskap att konstverket blir sämre? Man kan till exempel påstå att kampsånger inte är så bra konst för att de driver politiska budskap. Eller man kan ha motsatt åsikt: Att konst som driver politiska budskap är bättre och att konstnärer till och med är skyldiga att ha starka budskap med i konsten.

  Det som är så bra med Among Lynx är att det inte finns några floskler, ingen fyrkantig fraspolitik i texterna. Deras tuffa feminism är i stället gestaltad genom det som händer i texterna, den finns inlagd i handlingen om vanliga unga kvinnor som säger ifrån.

  Några ord om fem av låtarna:

Revolution: Den låt som på ett nästan mystiskt sätt verkar passa in på metoo-revolutionen. Evami Ringqvist sjunger först nästan a capella med en megafon och så kommer ett långt, långt trumbeat som driver på mer och till slut kommer låten loss ordentligt med flera instrument: "I´m gonna make a change today, I´m gonna kickstart a revolution."

Hej Dude: Ännu en tuff låt där feminismen ligger i låtens handling. Kvinnan i texten låter sig inte imponeras av en skrävlande kille  utan genomskådar honom: "I see you for what you really are." Suggestiv rock med en smått entonig, malande och stark rytm.

Lynx: En väldigt medryckande, basic och smittsam rocklåt med avskalad, brötig elgitarr som byter av med tunga munspelssolon.

In my trunk: Långt, långt drivande munspelssolo i början med Elin "Luffar-Lo" Öberg. Tillsammans med sångerskan Evami Ringqvist byggs spänningen upp mer och mer. Och så slutar låten plötsligt utan några krusiduller vilket ger en lite speciell och oväntad effekt.

Soil: En stompig bluegrasslåt som också uttrycker tuff feminism. Rakt genom hela låten pågår en utskällning av en usel kille som verkligen får sina fiskar varma: "Take your shit and run!" 


    Så måste Uppsala Music-Lovers diskutera lite om något som nästan verkar lite magiskt. Det är bara för att jag av ren lathet har skjutit upp den här recensionen så länge som det är möjligt att se det här sambandet. Det är nästan exakt sex veckor efter att Revolution släpps och Evami Ringqvist sjunger "I´m gonna kickstart a revolution" på releasspelningen som den verkliga kvinnorevolutionen metoo startar i Sverige. Detta är inte en intellektuell diskussion utan en verklig revolution riktad mot mängder av allvarliga sexuella brott. Visst, det är klart att det inte var just Among Lynx som kickstartade detta  men något slags samband måste ändå ha funnits. Både plattan och metoo-rörelsen låg i tiden. Det gick inte att tiga längre. Genusperspektivet hade hunnit för långt i samhället och blivit för starkt för att männen skulle kunna hålla det tillbaka. Så varken plattan Revolution eller metoo-rörelsen är någon slump.

  Vad är det då som är så bra med Revolution? Här är ett försök att sammanfatta:

  Hela plattan genomsyras av en tuff men inte övertydlig eller fyrkantig feminism. Feminismen ligger främst i Among Lynx hela attityd. Det här är tuffa kvinnor som gör tuff musik och deras självsäkerhet märks mycket tydligt, dels i texterna men också på deras spelningar. Och feminismen är så skicklig därför att den inte är fyrkantig och övertydlig utan därför att den finns inbyggd på ett naturligt gestaltat sätt i kaxigheten och texterna.  Och Among Lynx har tagit en alldeles övervägande manlig sydstats- blues och rocktradition, klivit in i den och gjort nya spännande blandningar av den!

   Dessutom är Among Lynx bra musiker. Leadsångerskan Evami Ringqvist har en sångröst som är utöver det vanliga. Rösten är stark och fylld av amerikanskt  soul- och bluessound. Elin "Luffar-Lo" Öbergs munspel har en stor och drivande roll. Det är inte ett instrument bland andra som drillar och solar utan det ligger i botten och är en del av rytm-sektionen och liknar därmed munspelet i en del klassiska Muddy Waterslåtar.

  Slutligen, kom ihåg detta med den märkliga tajmingen. Plattan Revolution släpptes sex veckor före metoo-revolutionen. Hur kan det komma sig? Ja det är väl bara så att alltihop låg i tiden. Och på något sätt så passar alla de här lite ovanliga pusselbitarna så bra tillsammans . Allt faller på plats och Revolution blir som helhet en jättebra platta.

 

  Bildresultat för among lynx luffar lo



                                                                                                                                                                      

  Elin "Luffar-Lo" Öbergs munspel  har en stark och drivande roll. Det ligger inte ovanpå och solar och kvintilerar utan är snarast ett rytminstrument.                                                                                                                                    

    Revolution, låten som på ett nästan magiskt sätt verkar handla om metoo-revolutionen:

          https://www.youtube.com/watch?v=pw5C24ywKqg        

Lynx, en avskalad och medryckande rocklåt:

          https://www.youtube.com/watch?v=ThfSY1cle4Q


OLLE EKMAN

                                                                                                                            

KARIN TENGGRENS SÄLLSAMMA FOLKTON

KARINS UNIKA MUSIK ÄR SKIR, MJUK OCH LUGNANDE.

    Under den gångna hösten spelade Karin Tenggren på matstället Creperie Lemonie i Uppsala och jag tänkte då att hon är värd mycket bättre än att spela i en nästan folktom restauranglokal. Uppsala Music-Lovers har dock helt klart för sig att just den här kvällen inte gav en rättvisande bild av Karins publik utan att hon är en mycket omtyckt och begåvad artist med många lyssnare. Däremot är hon en ny bekantsksp för Uppsala Music-Lovers. Karin sjunger och kompas av sin egen fiol, eget piano och av akustisk gitarr som ofta spelas av Aldo Donatello.

   Karin söker sig fram med sparsamma ackord på pianot och det växer fram en mjuk och skir form av folkmusik som verkligen är speciell för henne. Det mest karaktäristiska för den tycker jag är att den är så lugnande. Den har ett "grundsound" som aldrig försvinner och som verkar vara förankrat i en slags fullständig frid. Jag kan inte påminna mig att jag tidigare har hört något liknande.

  Rösten spelar givetvis en stor roll för att få fram den här djupt lugna och harmoniska stämningen. Karin har verkligen en mjuk, behaglig och vänlig sångröst med perfekt tonsäkerhet. Den passar klockrent till de här ofta lågmälda låtarna med sparsamt piano- fiol och gitarr.

  I början spelar Karin och Aldo That is a Boy  och Little Bird. Den senare har en sparsam finger-picking på gitarr och liksom de flesta låtarna är den vek och skir. På en artistsida på Facebook har Karin en bild på en fjäder och den bilden fångar perfekt känslan i låten Little Bird och många av hennes andra sånger.

  Kommen så långt i spelningen märker man tydligt att det här inte är någon uppvisning i ekvilibrism utan en musik som bygger på känsla och som kommer direkt från artistens hjärta. På ett sätt kan man kanske säga att den är minimalistisk men viktigare är att den uttrycker KÄNSLOR PÅ RIKTIGT på samma sätt som stora artister till exempel Neil Young och varför inte Joni Mitchell  gör. Karin Tenggren hör till de begåvade artister och spelmän som inte bara botaniserar i andras folklåtar utan som har hittat ett helt eget sound. Hon håller sig till detta sound och verkar sträva efter att utveckla och variera det på alla möjliga sätt.

                              

                

                        

                                    Karins Tenggrens musik är en sällsam folkton som uttrycker KÄNSLOR PÅ RIKTIGT!


Spelningen består av många vackra låtar och här är ett urval:

     The Quote:  Karin verkar ha väldigt klart för sig vad låtarnas tema och story är. Kanske är det på det sättet hon jobbar? Möjligen tänker hon ut vad varje låt ska handla om parallellt med att hon utformar musiken. Om The Quote berättar hon att den handlar om kreativitet. Det finns en person med, i vilken hon ser "the birth of a dancing star". Aldo spelar sparsam gitarr och Karin spelar fiol genom att knäppa på den, ett spelsätt som passar alldeles utmärkt här. Och av stämningen i låten får man en tydlig känsla av att handlingen utspelas på morgonen.

Another Day :  Sparsamma sökande pianoackord i inledningen övergår i en fantastisk mjuk, lugn sång till en mycket vacker melodi. Det finns en sällsam stämning i låten. Den tycks på något plan handla om att  vi hör ihop. "I am you and you are me"

Two Hearts: Karin spelar sitt sparsamma piano på denna  låt om tillfällig, stulen kärlek. En man och en kvinna har ett kärleksmöte och sedan skiljs de för att aldrig träffas igen. I texten ser de tillbaka på det här tillfället och kommer ihåg varandra.

Efter en mindre research tycker jag mig förstå att Karin Tenggren får mycket inspiration från Västerdalarna, från folkmusiken och naturen där och visst stämmer det att hennes låtar också  innehåller mycket naturkänsla. I flera av dem går det lätt att förställa sig Dalarnas djupa skogar och vackra sjöar.


Bildresultat för västerdalarna

  Det finns även massor av naturkänsla i den sällsamma musiken och mycket av inspirationen lär komma från Västerdalarna.

    En annan och kanske den största inspirationen är engelsk folkmusik från pubar och klubbar i London. Karin berättar att hon bodde en tid i London och att hon var ute och lyssnade på folkmusik så mycket hon någonsin hann med. Hon säger att hon "snappade upp väldigt mycket där", Vi vet ju att under ytan på örikets pubar och bakgator finns alltid massor av folkmusik.  Och även om mycket av temana i musiken även tycks komma från Sverige så verkar hennes texter vara uteslutande på engelska. Kanske har detta att göra med Karin Tenggrens London- koppling? 

   Ett alldeles utmärkt exempel på den engelska påverkan är Seamans Curse där man kan spåra soundet från engelska sjömäns ballader med  "singarouds" men där Karins låt ändå har blivit till något alldeles eget.  När man lyssnar en stund så hör man att det är en sjömansballad men den ligger mycket högre än vanligt och har mycket mer lyrisk sång än i den vanligtvis taktfasta singarounden. Ett fint exempel på att sätta en helt egen prägel inom en existerande genre. Det hörs tydligt att det här är just Karin Tenggren som har gjort en egen sjömanssång.

Bildresultat för karin tenggren och aldo donatello

                                       

               Karins röst  kompas av eget piano, egen fiol och ofta av Aldo Donatello på akustisk gitarr


     Några fler fakta om Karin Tenggren är att förutom att vara en singer- songwriter och folkmusiker i sin egen rätt så är hon även vionlininst i det engelska bandet Red Box och i den svenska folk-duon  Towerlight.

           Och Uppsala Music-Lovers tycker som sagt att det mest typiska för den här begåvade och unika musiken är dess stora harmoniska lugn.  Det är just genom att den i sig själv är så sparsam, sökande och möjligen rätt tekniskt "enkel" som den blir så bra. Karin Tenggren har den typ av begåvning som uppnår så mycket med synbarligen ganska enkla medel. För att skämta lite skulle man kanske kunna kalla hennes musik för för "folkmusik med inbyggd Mindfulness"  


Plats och tid: Creperie Lemonie, Svartbäcksgatan, Uppsala, lördag 18 november 2017 kl 20-22.


  SMAKPROV PÅ KARIN TENGGRENS LÅTAR (Från You- tube, men låtarna är samma som på Creperie Lemonie): 

https://www.youtube.com/watch?v=qI8l_IbGlpk

https://www.youtube.com/watch?v=oew2hgOXVXE

https://www.youtube.com/watch?v=DL5ItwDAlsE


OLLE EKMAN