Om

JAG HÅLLER ETT ÖGA PÅ MUSIKSCENEN

Jag heter Olle Ekman och är frilansjournalist i Uppsala. Det är jag som driver och skriver bloggen Uppsala Music-Lovers och håller ett öga på musikscenen. Frilansfotografen Palli Kristmundsson, Uppsala, medverkar med tjusiga bilder. Om inget annat anges är bilderna tagna av Palli Kristmundsson.

   Tanken är att jag ska hänga runt på Uppsalas musikscen och göra reportage. Varken mer eller mindre. Fotografen Palli kommer säkert att hänga runt han också, då och då. Jag tänker mig att etablera kontakter, gå på gigs och så småningom kanske göra lite mer djuplodande reportage om vissa artister, låtar och repetitioner. Jag hoppas så klart bygga upp en läsekrets så följ bloggen gärna och kom med reportagetips om du vill. Jag är allätare och lyssnar på allt från Lady Gaga och gangsta-rap från djupaste Gottsunda till Igor Stravinskij. Helt enkelt.

Olles mobil, reportage och recensionstips: Nytt mobilnummer: 076-2258633

din profilbild

Olle Ekman, text

Palli Kristmundssons profilbild

 Palli Kristmundsson, foto

Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

EN UNDERHÅLLANDE RESA MED CAMILLA FRÅN FITZGERALD TILL THÖRNQVIST!

  Varje vecka är det lördagsjazz i Katalins pub och den här eftermiddagen uppträder Camilla Widell, en skicklig och underhållande sångerska från Uppsala. Hennes band består av  Hans Loelv, piano, Markus Ahlberg, trombon, Per V Johansson, bas och Håkan Jansson, trummor. Det blir en underhållande och mestadels lättlyssnad musikalisk resa med det som väl brukar kallas jazzstandards eller "tradjazz". Inga stora konstigheter här utan bra melodier och skickliga musikanter som har utrymme att improvisera en i taget, på det gamla goda klassiska jazz-sättet.

  Man ska alltid komma ihåg att även om lyssnaren tycker att "sån här jazz har man ju hört så mycket" så har faktiskt inte lyssnaren hört just detta . För varje improvisation är faktiskt ny, den uppstår i stunden. Det som håller tradjazz levande är de ständiga improvisationerna, det är detta som gör att den här musiken behåller spänningen och nerven genom decennierna. Även om man känner igen låtarna så vet man aldrig riktigt vad som ska komma. Det finns alltid utrymme för nya applåder för ny spelglädje och ny skicklig improvisation,

Olle Ekmans foto.


        Foto: Olle Ekman                                                                                                                                                              

Det blir en underhållande resa med "tradjazz" från Fitzgerald till Thörnqvist. På bilden syns förutom Camilla Widell, Markus Ahlberg, trombon, Håkan Jansson trummor (skymtar) och Per V Johansson, bas.


     Spelningen inleds med Spela för mig, en cool och suggestiv låt och man kan konstatera att Camilla Widells jazzröst ligger ganska högt och att det finns massor av känsla i den. Så följer Ella Fitzgeralds kända God Bless the Child, en vacker, bluesig jazzlåt och här får vi för första gången under spelningen höra ett trumpetsolo på keyboard av Hans Loelv. Solot är kan man säga "intill förväxling lika" trumpet och som sagt, spelningen hittills bygger på improvisationer på så kallade standards och nu ökar energin både i trombon, keyboard och trummor.

    I Ella Fitzgeralds Lullaby of Birdland  hörs alltmer ljudliga och svängiga solon. Det är ett gott tecken. Nu kommer bandet verkligen loss. Öset fortsätter i den helt instrumentala Fried Bananas av Dexter Gordon och inte heller här är det något fel på draget i solona. Och Hans Loelv fortsätter att spela trumpet på keyboard.

     En bit in på andra setet berättar Camilla Widell att hon har två husgudinnor; Monica Zetterlund och Viktoria Tolstoj. Så sjunger hon den fina stämningsfulla jazzvisan När min vän som gjordes många gånger av Monica Z. Här får Uppsala Music-Lovers en viss chock när det visar sig att den är skriven av Owe Thörnqvist. En stund senare kommer en till låt av honom som heter Mister Kelly. Jag visste faktiskt inte att Thörnqvist hade en sådan jazztalang, något helt annat än hans vanliga treackords rock´n roll.

  Sammanfattningsvis har det här varit en underhållande och lättlyssnad spelning med klassisk jazz, möjligen lite mer svårtillgänglig mot slutet. Man får konstatera att Camilla Widell är en begåvad sångerska som gärna får uppträda mer.

                                                   Bildresultat för camilla widell

                                                                                              Camilla Widell


Bildresultat för owe thörnqvist

Uppsala Music-Lovers har svävat i fullständig okunnighet om att det faktiskt är Owe Thörnqvist som har komponerat de fina jazzlåtarna När min vän och Mister Kelly. Men man lär så länge man lever och behöver överraskas ibland!

          OLLE EKMAN


Camilla Widell sjunger Owe Thörnqvists vackra Mister Kelly. Det är ett you tube-klipp men låten är densamma som på Katalin:

https://www.youtube.com/watch?v=6WPqO-xNM5A


Plats och tid: Katalins jazzpub, Uppsala, lördag 10 mars 2018, kl. 15-17.















                                              

ERIK ÄR DET MJUKA GITARRSOLOTS MÄSTARE!

  När gitarristen Erik Söderlind har spelat en stund i Katalins jazzbar så börjar Uppsala Music Lovers uskilja något som är mycket typiskt för hans gitarrspel. Det är att han spelar sina långa, skickliga solon så mjukt! Tonfallet i hans spel är varsamt och då och då kan man nästan uppfatta gitarren som en mänsklig sångröst. För mig ger det här av någon anledning associationer  till den legendariske bluesmannen BB King som avled för något år sedan. Samma mjukhet och samma vibbar av en mänsklig röst. Men samtidigt är det långt ifrån BB King. Det här är modern jazz och Erik spelar med typiska jazzrytmer, andra tempon och det är givetvis inte alls renodlad blues eller rock. Så influensen från BB King kan vara inbillad, den kanske inte finns i verkligheten?

  

                                 Erik Söderlind

                                                                                                                                            Foto: Palli Kristmundsson

Gitarristen Erik Söderlind har under några år arbetat sig upp inom jazzen och håller på att bli ett stort namn. Kanske är han till och med den störste svenske jazzgitarristen just nu? Den som spelar orgel är Leo Lindberg.

 

   Om jag bortser en stund från den här bluesinfluensen som jag tycker mig höra så skulle man kanske kunna säga att Erik är förankrad i två tydliga traditioner: Dels tar han från de breda svenska och amerikanska traditionerna med jazzstandards, ungefär det som brukar kallas "tradjazz".  Samtidigt finns han i en amerikansk skola av radikalare och mer avancerat gitarrspel. Hans stil brås mycket på namn som Wes Montgomery, George Benson och Grant Green. Sammantaget blir det ett intressant sound som är både traditionellt och avancerat framåtsträvande på samma gång. Plus att det varsamma och mjuka tonfallet finns där hela tiden.

Intryck av några låtar:

Eriks sologitarr firar triumfer till exempel i hans egen  vilsamma, vackra jazzvisa Grandmothers Dream .  Här är det själva långsamheten, att avvakta och inte hasta fram utan ha en så att säga "släpig" tajming som gör denna låt så vacker. Enligt Erik handlar låten om att "ha koll på livet".

French Connection är en livligare låt i snabbt jazztempo . Som vanligt domineras den av Eriks långa, mjuka gitarrsolon och här kommer han loss ordentligt i intensivare, långa och lite tuffare solon. Här hör man båda Eriks sidor, det finns en grundmelodi som det solas på, men samtidigt går solona sin egen väg och har en mer avancerad stil än grundmelodin.

Ännu en underbar låt är den store pianisten Oscar Petersons When Summer Comes. Liksom Peterson så bygger Eriks version på sparsamhet, långsamhet och mjukhet. Musikalisk storhet handlar ofta om att kunna spela sparsamt och på att tystnad och pausering också har betydelse. Musiker som Söderlind och Peterson behöver inte briljera hela tiden med massor av toner, de är helt enkelt för bra för det.



Erik Söderlind, Chris Montgomery, Leo Lindberg

                                                                                                                                                                           Foto: Palli Kristmundsson

Bandet består av Erik Söderlind gitarr, Chris Montgomery trummor och Leo Lindberg på orgel.


Som jag har nämnt så håller Erik på att etablera sig i den svenska jazzeliten. Han är gitarrvirituosen som är både traditionell och progressiv på samma gång.  Erik har medverkat på och givit ut flera plattor och de tre senaste är Two Years Later, Tribute to Django Reinhart and Wes Montgomery och In the Moment. Han har bland annat spelat med Viktoria Tolstoj och Svante Thuresson och han har ett pågående samarbete med Lisa Nilsson. Han har också fått flera musikutmärkelser. Så får vi givetvis inte glömma bort hans medmusiker för kvällen, Chris Montgomery på trummor och Leo Lindberg på orgel som gör fina insatser och tar plats med utmärkta solon.

Och tro det eller det eller ej, men Erik Söderlind har faktiskt en koppling till BB King: Nu läser jag på nätet att när han lärde sig spela gitarr som barn lyssnade han mycket på King (och även på Eric Clapton). Så det visar sig alltså att Uppsala Music-Lovers inte alls var ute och cyklade. Influensen finns där!

Erik Söderlind

                                                                                                                                                                                Foto:Palli Kristmundsson

         Erik Söderlind spelade i Katalins renoverade jazzbar som nu har mycket större fria ytor än tidigare .                                                                                                                                 

Bildresultat för bb king

Det visar sig att influensen från BB King faktiskt finns där! Uppsala Music-Lovers är inte alls ute och cyklar....



                                                                                                                                                                                         OLLE EKMAN


Erik Söderlind med Grandmothers Dream. (Inte från Katalin men låten är samma):

https://www.youtube.com/watch?v=NjG4Wt5DpCY


Plats och tid: Katalins renoverade jazzbar,Uppsala,  torsdag 1 februari, kl 21-23.