"It is not karaoke that I do" säger Judith Owen till publiken under sin spelning på Katalin i Uppsala för en tid sedan. Nej, det fattar vi. Såklart att det inte är så men det som den suveräna sångerskan och pianisten brukar bli mest omskriven för är att hon gör kraftigt omarbetade versioner av andra artisters hitlåtar. Men Uppsala Music-Lovers har en lite annan uppfattning om det där med versionerna . Ibland kan man väl kalla det för att det är en version. Men ibland är omarbetningen så stor att den snarast utgör en helt ny låt. Jag tycker att man kan se det som att andras låtar är byggstenar som Judith tar in i sin speciella soul- och jazzstil och många gånger gör till egna, nya låtar.

                                                                                                                                            

Bildresultat för judith owen spelar piano

                          Judith Owen är en originell och mycket personlig soul- gospel-  och jazzsångerska och pianist.


       Judith Owen är en framstående sångerska och en fantastisk pianist och hennes stil är väl närmast en slags mix av soul, gospel, och jazz. Hon kommer från början från Wales och har haft karriärer i London och New York. Nuför tiden är hon baserad i New Orleans och det hörs att hon är rätt kraftigt influerad av de musikstilar som finns där.  Hon är kanske inte så känd i Sverige än men nu har hon lanserats här i landet genom en turné promotad av Do Music Records i Uppsala.

  Judiths show håller på i ett par timmar och den utmärker sig genom att vara mycket personlig. Kanske har det just nu blivit lite av en trend att fler och fler artister försöker närma sig publiken genom att prata och berätta episoder ur sitt liv. Helt otroligt är det väl inte heller att kvinnor snarare än män lockas av den typen av uppläggning. Vi känner ju till raka motsatsen där Bob Dylan nog är världens bästa exempel på konsten att vara tyst och tvär mot publiken. Där är det (enligt Dylan) meningen att låtarna ska betyda allt och personen ingenting. Judith Owen gör istället så att hon berättar om vardagliga händelser i sitt artistliv, också med en stor  portion humor, och på det sättet får hon med sig publiken. Hon visar upp att även om hon är en skicklig artist så är hon också en vanlig människa.

Bland annat så säger hon till publiken:

" Även om man är med fina vänner så är det ändå ett mycket ensamt liv att vara på turné"

och

"Det är så skönt att få komma hem till slut efter turnén och få träffa katten"


 I början av spelningen gör hon en låt som hon har blivit speciellt uppmärksammad för. Det är Smoke On the Water av Deep Purple i en ganska kraftigt omarbetsad version. Hon har tagit den från hårdrock in i en lugnare stil. Judith berättar att hon har träffat medlemmar i bandet som har sagt att hennes version är fantastiskt och det märks att Judith är stolt över det betyget.

   En annan låt från den här kvällen som verkligen är värd att nämna är det som från början var disco-låten Hot Stuff från någon gång på 70-talet. Judith gör den nu betydligt souligare, mjukare och sexigare och det är som om den har gått från Donna Summers discoschlager till något mycket mer artistiskt. Judith Owen spelar ett tufft och personligt gospel- och soulpiano och något som är typiskt för henne är att hon ofta varierar tonstyrkan från lågmält till dånande partier.

  Några andra låtar som Judith förvandlar är den gamla sommarhiten In the Summertime med Mungo Jerry, även More Than This, från början med Bryan Ferry och sedan kommer en artist som det märks att Judith verkligen gillar, nämligen Joni Michell . Hon talar om Mitchell en lång stund och kallar henne ett geni. Låten blir Mitchells Cherokee Louise som är betydligt uppdramatiserad till en musikaliskt tuffare variant än Joni Mitchells original.  Låten har också ett mycket fint cellosolo av Gabriella Swallow. Jag tycker också att man hör en tydlig musikalisk influens här. Judith låter faktiskt inte helt olik Joni Mitchell.

                                                                                                                                                                                                                                


Bilden kan innehålla: en eller flera personer, personer på scen, natt och inomhus

                                                                                                                                                 Foto: Palli Kristmundsson, Do Music Records

                    Bandets perspektiv från scenen mot publiken på Katalin. Fr. v  Gabriella Swallow  på cello,  Pedro Segundo, trummor och Judith Owen, piano.

     Allra sist spelas en låt som jag tror är något av det bästa jag någonsin har hört. Det är en slags "totalskruvad" gospel-rockare som låter på vissa "bakvända" sätt som jag aldrig har hört tidigare. Och faktum är att den här låten är en hyllning till Sverige av Judith och att det faktiskt är ABBAs SOS som finns där i botten. Okej, visst kan man kanske ana att SOS ligger under ytan av det hela. Annars är det här ett exempel på när Judith tar ursprungslåten så långt att det har blivit till en helt ny låt.

  En väldigt underhållande, musikaliskt skicklig och även personligt intim show var detta och jag vill framhålla att även om Judith Owen använder andras låtar som "råmaterial" så hörs hela tiden hennes soul- gospel och jazzsjäl genom alltihop. Detta är INTE covers, det är något mycket mer än så. Stort beröm också till Pedro Segundo på trummor och Gabriella Swallow på cello.

  


 Bildresultat för judith owen simpsons




                

                Judith har medverkat som seriefigur i serien Simpsons och därmed tillhör hon ett celebert sällskap. Andra artister som varit med i Simpsons är Mick Jagger, Bob Dylan, Tom Petty och Lady Gaga 




Smakprov från You Tube:

https://www.youtube.com/watch?v=-i0PKNYiejg

https://www.youtube.com/watch?v=VtTCLbAU0Os


OLLE EKMAN


Plats och tid: Katalin, Uppsala, torsdag 4 oktober 2018, kl 20-22.30