STÄMSÅNG, SOLOSÅNG OCH KÖRSÅNG BÄR UPP SHADOWLAND

   Ellinor Skagegård och Linda Brandemark i Uppsalabandet Dragon Dolls har tidigare givit ut två Ep-plattor som bland annat finns på Spotify. De heter Battles and Hymns och Back to Summerland . Det är viktigt att redan här i början av recensionen nämna att Ellinor och Linda skriver sitt eget material, det krävs absolut en speciell begåvning hos musiker för att kunna komponera och inte stanna vid att vara ett coverband. Och när Dragon Dolls nu har släppt sin första fullängdsplatta Shadowland (med 12 låtar) så tycker Uppsala Music Lovers att det här bandet har tagit ett jättekliv framåt. De tidigare Ep-na är lovande och begåvade men de ger kanske ett något förutbestämt och stereotypt intryck. Låtarna verkar lite som om dom är skrivna för att passa in i olika stilar. Men nu på Shadowland har Dragon Dolls blivit mycket mer självständiga. Det här är läckra, genomarbetade pop-ballader som låter som Dragon Dolls och inga andra. Och framför allt så låter den här plattan mer genomarbetad och kraftfull än de tidigare. Det finns massor av ljud på den. Den har suverän instrumentering och skickliga arrangemang. Man får en känsla av att nu vill Dragon Dolls göra sig gällande med en verkligt professionell skiva.  Instrument som dragspel, cello och munspel lyfts fram och framför allt så bärs plattan upp av all den kunniga och vackra sången. Speciellt Ellinor Skagegård är en sångerska med en röst som är något långt utöver det vanliga.


               


          Låt oss lyssna igenom Shadowland från början till slut:


Heart of Darkness: En fin mjuk ballad. Det finns en djup känsla av lättnad och kärlek i den "at the end of the storm". Samtidigt är det på något sätt en smått hotfull text som får en att tänka till. "Everyone stands alone" och det finns textrader som associerar till försvinnande och våld: "There is a price on his head"  Att kontrastera ondska och det vackra är ett klassiskt sätt att få lyssnarens uppmärksamhet. Att få en att undra; Vad handlar det här om egentligen? Man märker också direkt hur bra arrangerad skivan är. Det är mycket ljud och de olika instrumenten finns precis där de ska, bland annat är det smakfullt dragspelsljud på det här spåret.

Love Me Again: En skir kärleksballad.  Jättevacker melodi, sång och instrumentering. En romantisk låt. Men man anar bakomliggande besvärliga relationer. På hela den här plattan finns lite av de gamla skillingtryckens (och kanske countrymusikens) grepp att skildra hemskheter med en vacker, smäktande melodi.  Ellinor Skagegård utmärker sig här med sin sång. Genomgående på Shadowland är Linda Brandemark en helt okej ballad- och country-sångerska. Men Ellinor Skagegård är något mer. Hon har en både hög, stark och mjuk och väldigt själfull röst som verkar ha kapacitet utöver det vanliga. Ellinor är verkligen en sångerska som höjer sig över mängden.

Hung up: Här kommer det in  lite mer typiskt amerikanska tongångar. Lite mer country-bompa, alltså mer "hästjazz-rytm" i denna låt än i de tidigare. Men det finns inte plagiat i detta , ingen överdriven strävan att låta som typisk amerikansk country eller som typisk amerikansk folkmusik. Man hör influenserna men Dragon Dolls har sin egen stil som de hela tiden håller fast vid. Den här låten handlar om en kvinna som är smått besatt av en kille och hon vill hela tiden veta vad han gör och var han är. Jättefin stämsång är det också mellan de två sångerskorna. De kompletterar verkligen varandra.

Shadow of the Wind: Ytterligare en ballad som tycks handla om våld. En person strycker omkring med en revolver i handen ute i mörkret. Här är båda sångrösterna lika starka och Linda och Ellinor visar hur bra de sjunger tillsammans.

Bad News: En folkrock-låt. En hel del tongångar på den här plattan skulle man kanske lika gärna kunna betrakta som typiskt svenska till exempel Lundell- eller Winnerbäcksaktiga. Men det finns ändå hela tiden inslag som gör låtarna till americana. I början av den här låten, Bad News, skymtar till exempel en steel-gitarr. I den här låten kommer också vissa instrument loss mer än tidigare. Det finns ett fint långt elgitarrsolo. Och så ett långt, varierat smått dylanskt munspelssolo.

Dance Outside Your Window: Lite annat sound än på låtarna hittills. Detta kanske man kan kalla för en danslåt i gladjazz-takt. Kul och omväxlande. Bryter som sagt lite mot de tidigare låtarna på plattan

Full Moon Lane: En bluegrassaktig och medryckande låt. Här är det mycket  hemvävd country-känsla. Med lite fantasi kunde man tänka sig att detta var skrivet i någon liten småstad i närheten av Nashville, Tennesse. Låten flörtar kraftigt med amerikansk blåbärspaj-country.

Desert Road: En speciell pianolåt även med en viss jazzkänsla. Kanske inte så typiskt amerikanskt influerad utan här tar Shadowland en  annan riktig. Sparsam, vacker pianomusik och Lindas och Ellinors sång firar ytterligare triumfer.

Warrior: Tycker att jag anar mer av ett anglo-saxiskt än ett amerikanskt sound i den här låten. Musiken består av sparsamt piano och en cello. Får en viss känsla av att nu är vi inte längre i USA utan kanske i någon brittisk folksaga. Ellinor Skagegård sjunger oss in i King Arthur-stämningen.

 Fly, Things can only get much better: Här tycker jag det finns ett Irländskt folksound men även amerikansk folk i en slags fifty-fifty-blandning. Också här är sångprestationerna imponerande.

 Hear the Mountains call: En kort låt med a capella körsång. Här tar Dragon Dolls ett kliv in i brittisk kör- och carol-tradition. Lite oväntat och speciellt med så pass sofistikerad körsång!

 Sing and Dance: En melodisk, vemodig och en liten aning smäktande kärleksballad. Här som på de flesta låtarna är det stora portioner av Dragon Dolls eget sound. HDen här låten gör inga tydliga utflykter in i country eller Brittisk/Irländsk folk utan Dragon Dolls eget självständiga sound dominerar.

 

   Shadowland är som sagt en genomarbetad, proffsig och välproducerad platta. Framför allt höjer den sig över de två tidigare Ep-na därför att Dragon Dolls nu har arbetat sig fram till en tydlig egen stil. Dom rättar inte in sig helt i ledet i hästjazz-country , hemtrevlig squardance, bluegrass eller liknande. Dessa influenser från amerikanska Södern och även en del från Brittiska öarna  finns där men Dragon Dolls folk- och countryballader låter ändå på sitt eget tydliga sätt. Ett försök att sätta ett fullständigt adekvat namn på deras stil kanske kunde vara " popballader med folk- och countryinfluenser. "Och det ska nämnas igen att Dragon Dolls tydligaste kännemärke är all den vackra och kunniga sången. Det finns så många sång-varianter här. Backupsång, stämsång, körsång, a capellasång med mera. Man kan ana att Ellinor och Linda verkligen har arbetat med och satsat på sången.

  Det här är som antytts ett väldigt ambitiöst album. En duktig platta. Den får Mycket Väl Godkänd i betyg. Men ska Uppsala Music Lovers nu hitta någon skönhetsfläck ( och det ska ju recensioner också göra) så har det faktiskt att göra just med den här stora ambitiösa duktigheten. 

   Låt mig här lägga in ett exempel från den vetenskap som kallas dylanologi:  1971 har Bob Dylan gjort utflykter in i countrymusik och han hittar nu  tillbaka till en mer personlig stil igen på ett album som heter New Morning. Det är inte precis en duktig mvg-platta utan snarare är den sökande och även ganska lekfull. Bob Dylan letar. Den innehåller bland annat massor av schysst funky och souligt och delvis improviserat pianospel med Bob Dylan och Al Kooper.  Och på New Morning finns det två låtar som bryter mönstret kraftigt och skär sig med de andra låtarna. Det är dels den coola jazzlåten When Dogs Run Free och så valsen Winterlude, som nästan är en slags "straussaktig" skridskovals. Och det är just dom två lite utflippade, udda låtarna som gör New Morning stor. Och vad har då en gammal Dylanplatta med Shadowland och Dragon Dolls att göra, kan man undra?

    Shadowland tar ut svängarna en del, den är inte alldeles enhetlig. Den är tydligt influerad av smäktande country, bluegrass, och brittisk körsång bland annat. Men tänk om det fanns  en eller två låtar som bröt popballad-stilen RIKTIGT ORDENTLIGT!. Som till exempel en skridskovals eller en ren jazzlåt ! Frågan är om inte det skulle sätta en twist på det här albumet? Ge det en prick över i-et. Att lägga till lite helt utflippad distans till all ambitionen och duktigheten! Dragon Dolls har tagit ett stort, stort kliv framåt som artister nu. Men kanske skulle en eller två helt oväntade, kraftigt stilbrytande låtar ha höjt den här plattan till något riktigt, riktigt stort? Det är bara en tanke.... En liten idé och inte någon hård kritik...

 Dragon Dolls foto.

        Shadowlands releasespelningen på Katalin                                                                                                                                                                               Foto: Olle Ekman


    Slutklämmen blir att Shadowland är en läcker, ambitiös och genomarbetad fullängdsplatta. Och framför allt har Dragon Dolls nu skaffat sig ett eget sound. Man kan inte längre ana något sysslande med att "försöka låta som det eller det" utan nu hör man att det här är dom och inga andra. Detta band gör nu helt självständig musik! Och Uppsala Music Lovers önskar Dragon Dolls lycka till i fortsättningen!

 


OLLE EKMAN