OMMIXAD NYUPPLAGA NÄR SERGEANT PEPPERS LONELY HEARTS CLUB BAND FYLLER FEMTIO

      Uppsala Music-Lovers har inte undgått att märka att Beatles legendariska och nyskapande album Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band fyller femtio i år. Denna platta som fortfarande ofta omnämns som ett av rockens mest banbrytande verk släpptes i England den 1 juni 1967. I samband med femtioårsjubiléet ger skivbolaget ut en delvis ommixad version av denna hejdundrande LP. 

   Uppsala Music Lovers tycker inte att "Sergeant Peppers", sedd såhär långt efter att orginalet gavs ut, riktigt längre är värd alla lovord den fick när den var ny. Plattan fick ryktet om sig att ha fört rockmusiken till en ny nivå, där rocken kunde mixas med annan sorts musik och låtarna kunde klippas och samplas. Beatles hade sprängt gränserna för hur modern musik kunde låta och detta passade perfekt in på The Summer of Love, på hippierörelsen, och på det som ibland lite elakt idag kallas för 60-talsflum. 

   Såhär femtio år senare tycker Uppsala Music Lovers inte att denna platta tog ROCKEN till en helt ny nivå. När det gäller nyskapande rock kan den knappast konkurrera med Jimi Hendrix, Black Sabbath, Led Zeppelin eller Cream. Även i jämförelse med Rolling Stones är den ganska snäll. Men som den komplicerade gamle filosofen Hegel sa: "Minervas uggla flyger först i skymningen", det vill säga det är först i efterhand som man ser hur det hela egentligen hänger ihop. 
   I ljuset av allt som kommit efter så är Sergeant Peppers inte främst en rockplatta utan den är en hybrid av rock, pop, engelsk visa, engelsk music-halltradition, indisk musik och klassisk musik.
   
                        Bildresultat för Sergeant Peppers  
 
                Uppsala Music Lovers tycker inte att Sergeant Peppers är den allra bästa rockplattan men den är definitivt en klassiker med smittsam, skicklig, varierande och spännande underhållningsmusik.


  Det som händer med mer renodlad rock från 1967 och framåt är att den blir bra mycket tuffare än Beatles var. Något som med åren blivit tydligt tycker jag är att Sergeant Peppers snarare grundlade en strömning med art-rock och balladrock t.ex. med Elton John, Supertramp, 10 CC ,David Bowie, Queen och Oasis.
    Jag är rätt säker på att Beatles efter Sergeant Peppers förblev älskade av hela engelska folket, både tonåringar, vuxna och pensionärer och det borde  väl vara ett bevis på att dom fortfarande gjorde underhållande och relativt vänlig musik för alla åldrar.
   Det finns många intressanta fakta om Sergeant Peppers t ex historien om två låtar som skulle vara med, Penny Lane och Strawberry Fields Forever, istället placerades de på en singel som kom ut ett halvår innan Sergeant Peppers. Det har många gånger konstaterats att om de två låtarna hade varit med på LPn hade den förbättrats kraftigt och DÅ skulle den ha blivit en av de allra bästa plattorna. Jag kan bara hålla med, For the Benefit of Mister Kite, och Lovely Rita når till exempel inte upp till dessa två låtars kvalité, Beslutet berodde på att marknaden för singlar var jättestor på 60-talet och Beatles tjänade mer på att ge ut en en singel för att bereda marken och sedan en LP.
  Intressant är att Sergeant Peppers främst är Paul McCartneys platta. Han skötte planeringen, han stod för delar av produktionen och han skrev flera av låtarna själv. Det var Paul som ville ha en platta  som rörde sig i flera genrer, och sökte sig fram med cirkusmusik och indisk musik. Jag tycker det hörs tydligt att det är Paul som skapat soundet. Hade John Lennon gjort mer så hade den säkert låtit annorlunda. Då kanske det hade blivit en RIKTIG rockplatta? Vid den här tiden fanns det slitningar i Beatles och Paul fantiserade ihop Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band och skrev låtarna till detta fiktiva band för att komma bort från den dåvarande stämningen i Beatles och försöka hitta nya vägar.  
  Vad är då Sergeant Peppers om den inte är en rockplatta? Jo Uppsala Music Lovers tycker att man kan kalla den en klassiker med skicklig, medryckande och mycket spännande UNDERHÅLLNINGSMUSIK.
  Visst, det finns minst tre låtar på denna LP som verkligen innhåller tuff rockmusik, Det är Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band Del Ett och Del Två och Lucy in the Sky With Diamonds. I övrigt präglas plattan kraftigt av variationerna, att låtarna är så pass olika att lyssnaren hela tiden undrar vad som ska komma härnäst. Det finns två låtar som brukar associeras med drogbruk, Lucy in the Sky With Diamonds och den mästerliga A Day in the Life. Den pompösa For the Benfit of mr Kite, med cirkusmusik på positiv handlar om ett cirkussällskap som ska uppträda i en engelsk stad. Lovely Rita Meter Maid har tyvärr en rätt trist melodi och hyllar en kvinnlig parkeringsvakt. With a Little Help From my Friend är en medryckande ballad och When I´m Sixty Four är en "pensionärsvisa" med engelskt music-hall-sound. Indisk musik finns inklippt i Within You, Without You
  
                                   
                                Bildresultat för dancing horse   



               Hästen Henry kommer givetvis att fortsätta dansa vals i många år till, tror Uppsala Music-Lovers.

   
   Musiken på Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band är av den typ som knappast åldras. Okej, klippen med cirkusmusik och indisk musik kan väl kännas lite klumpiga och mossiga vid det här laget men flera av låtarna är klassiker, de är lysande evergreens.
 I cirkuslåten For the Benefit of Mr Kite finns den klassiska raden "...and of cause Henry the horse dances the waltz..."  Och hästen Henry kommer givetvis att fortsätta dansa vals i många år till, tror Uppsala Music Lovers.


OLLE EKMAN