FEMTIONDE SOMMAREN MED MUSIK I STADSPARKEN

      1967 lär ha varit flower-poweråret framför andra och det är sommaren -67 som brukar kallas för "The Summer of Love". Det är rätt tydligt att det hände mycket i Uppsalas musikliv just den sommaren för i år figurerar det flera femtioårsjubileum. Ett av Uppsalas musikaliska flaggskepp Good Morning Blues exempelvis, fyller femtio och även det omtyckta programmet med Musik i Parksnäckan startade 1967. Musiken i Parksnäckan har blivit större och större med åren och fått bättre och bättre kvalité. För några år sedan när Kulturhjältarna, och speciellt Kent Wennman, kom in i bilden som "spindel i nätet" så märktes det tydligt att kvalitén ökade. Parksnäckan har ofta ett eller två evenemang i veckan hela sommaren och man kan väl säga att artisterna är en blandning av Uppsalaband och svensk elit. En tendens är nog att mängden stora och välkända artister tenderar att öka. Tre av Uppsala Music Lovers, närmast slumpmässigt utvalda spelningar i år är Lion Dub, Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band och Miss Li. 

                                                            Bildresultat för Kent Wennman bilder

                       Kent Wennman är en drivkraft och spindel i nätet. Kulturhjältarna och Brink och Berger står som arrangörer men man får känslan av att i praktiken är det Kent Wennmans entusiasm som nu för tiden ligger bakom de populära musikkvällarna i Parksnäckan.


LION DUB GÅR CORNELIS

  Lion Dub är ett rutinerat reggaeband från Gävle och Uppsala som har funnits länge och har flera plattor i bagaget. De tillfrågades av Svenska Cornelissällskapet om de ville spela in en platta med Cornelis Wreeswijks låtar i reggaetakt. Bandet jobbade en tid med att sätta reggae till Cornelis och det visade sig fungera mycket bra. Just reggae är tacksamt, det passar bra till flera olika musikstilar och låtarna blir tydligt svängigare och mer medryckande. Reggaetakten är beprövad, den har använts sedan reggaevågen i mitten av 70-talet både till att omarrangera originallåtar och till nya låtar. För att bara ta ett exempel: Eric Claptons version av Knocking om Heavens Door går i reggaetakt vilken inte finns i Bob Dylans original. Lion Dub använder, tror jag, den engelska versionen av reggae, även kallad "ska" och även ett speciellt sväng som kallas "Lovers Rock". Rätta mig om jag har fel. Lion Dub har nu släppt sin Cornelis-platta, dels i CD, dels digitalt. Den heter Lion Dub Går Cornelis  och under första delen av giget i Parksnäckan spelade de alla låtarna på plattan.

Lasse Liten Blues handlar om den kriminelle Lasse Liten som till slut kör ihjäl sig i en bil mot en tall. Den här versionen är både lite rockigare och melodiösare än Cornelis Wreeswijks orginal. Undrar om den inte trots allt passar bättre med Cornelis sång? Lite av den lakoniska brutaliteten verkar försvinna med reggaetakten.  Balladen om censuren har liksom de andra låtarna ett svängigt ös och frågan är om den inte låter tuffare, skarpare och mer angelägen som reaggae än med Cornelis på akustisk gitarr?  Balladen om Fredrik åkare och den söta fröken Cecilia Lind är enligt sångaren Peter Ekengren den bästa Cornelislåten. Även om den vid det här laget nästan har fått status även som den främsta svenska sommarvisan så kan inte Uppsala Music-Lovers riktigt hålla med om det. Detta har en ganska enkel, förklaring, nämligen att den är så vanlig att den blivit uttjatad. Dessutom hänger jag mer och mer upp mig på det obekväma temat, nämligen att Fredrik Åkare är en gammal man och Cecilia Lind " fyller snart sjutton". Verkar som om man blir mer och mer moralisk med åren.....

Somliga går i trasiga skor passar alldeles utmärkt som reggae, den är kanske den Cornelislåt som passar allra bäst att rocka upp till en svängigare version. Det har också gjorts tidigare versioner som ligger mer åt rockhållet, t ex av Plura och Eldkvarn. Balladen om Censuren blir till en tuff dansrockare och här går det att göra en intressant reflexion. Cornelis text säger att man får titta på våld men det är fel att titta på "damer utan kläder." Idag känns det som då ansågs som progressivt som en aning kvinnoförnedrande. Rätta mig om jag har fel? Var Cornelis trots allt något av en snuskfarbror? 

  Det som händer när Cornelis låtar blir till reggae är att de blir svängigare, mer medryckande och även mer dansanta. Man får lust att dansa och ösa till detta. Och därmed kanske Cornelis satirska  och bitska samhällskritik försvinner lite på grund av själva öset? Men det är ändå ett tacksamt grepp och nu går det alltså utmärkt att i fortsättningen inte bara lyssna på texterna utan även digga och stuffa till Cornelis låtar.


              Bildresultat för lion dub goes cornelis

             

       Lion Dub är ett rutinerat band från Uppsala och Gävle. Deras reggaeversioner av Cornelis låtar är tuffa och svängiga och inbjuder till att röra sig och dansa. Kanske dämpar det nya coola soundet lite av Cornelis bitska samhällskritik men Lion Dub kan säkert också locka nya lyssnare till Cornelis Wreeswijks repertuar.

     Lion Dub består av Jonas Bengtsson, Mattias Bengtsson, Ralph Benton, Rasmus Diamant, Peter Ekengren, Leif Fernqvist, Joakim Lindgren, Alexander Lindström och Lennart Wastesson.

                                                                                                                                                         

                                                  Bildresultat för cornelis vreeswijk 

                              


                                         Ännu en jubilar: Cornelis Wreeswijk skulle ha fyllt åttio i år om han hade levat...

  

                                   Plats och tid: Parksnäckan, Uppsala lördag 17 juni 2017, kl. 19.30-21.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

   

                            THE GRAND OLD SOFTIES MED SERGEANT PEPPERS LONELY HEARTS CLUB BAND

                    Bildresultat för sergeant peppers lonely hearts club band

                                 

                                       


   Ytterligare ett femtioårsjubileum firas i år. Det är nämligen femtio år sedan Beatles klassiska och banbrytande LP Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band kom ut. Den här kvällen är det sextiotalsstämning i Parksnäckan därför att en konstellation musiker som kallar sig The Grand Old Softies ska spela igenom LPn från början till slut. Det är alltså i allra högsta grad en Beatleskväll och även folk från Beatles Information Center finns på plats. Bandet är  förstärkt med sångerskorna Frida Öhrn och Little Miss Lonely samt med The Magical Mystery Horn Section.

  Kvällens confrencier anknyter till Beatles-mytologin. Intressant att bli påmind om att Beatles faktiskt har spelat i Sverige, först med en turné på sommaren -63 som inleddes i   Sundstaskolans aula i Karlstad. Rubriken till recensionen i Nya Wermlandstidningen löd: "Amatörmässig hambo". Snacka om att en ny musikstil kan bli missförstådd! Det andra Sverigebesöket var till Johanneshovs isstadion i Stockholm i  juli 1964 där Beatles spelade fyra gånger. Det var en enorm skillnad mellan det första och andra svenska mottagandet. Det första besöket var Beatles okända och den andra gången hade fansens "beatlemania" kommit igång. Även intressant att i förbifarten höra att en annan mytologisk artist, Jimi Hendrix, faktiskt har varit på en turné här i landet.  Det känns nu extra spännande att få höra en platta av det kanske allra största bandet. För alla oss som aldrig fick se Beatles i verkligheten, för att vi var för unga eller för att det inte gick att få tag på biljetter så kan det här nästan bli "beatlesspelningen du aldrig fick se". Kanske var det ungefär såhär Beatles lät?

  När spelningen hållit på en stund så visar det sig, att nej, dom låter inte exakt som Beatles, men det spelar ingen roll för samtidigt så finns beatleskänslan där och så långt från originalet är det ändå inte.

 Vi får först höra Sergeant Peppers Lonely Herats Club Band, With a Little Help From my Friends och Lucy in the Sky with Diamonds. Så berättar confrenciern att det är fel att tro att Lucy in The Sky with Diamonds handlar om droger. Sanningen är att det var en av John Lennons söner som kom hem med en teckning från skolan och sa att den föreställde "Lucy in The Sky with Diamonds."

Något som slår en under spelningen är hur många olika musikstilar som finns på den här plattan. Det har många gånger sagts och skrivits att SPLHCB tog rockmusiken till en ny nivå. Det stämmer inte riktigt. Istället kan man säga att plattan är en hybrid av olika stilar, bandet experimenterade vilt i helt olika riktningar. Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band, del ett och två är tuff, renodlad rock. When I´m Sixty four är en visa i den engelska music-halltraditionen, Fixing a Hole är en lågmäld ballad och Within You Without You innehåller indisk musik. De inslag på plattan som ansågs mest djärva och nyskapande är de som har åldrats sämst, tycker jag. Nu 50 år senare låter den indiska musiken i Within you Without You och cirkusmusiken i For the Benefit of Mr Kite rätt klumpigt och påklistrat.

 Bandet kör som sagt igenom hela LPn och visst är det välspelat, bra tryck och det är mycket kul att på det här viset komma Beatles lite närmare in på livet. Det är så det känns. Och mot slutet spelas A Day In the Life, ett unikt mästerverk som är svårt att inordna i någon bestämd kategori.


  Plats och tid: Parksnäckan, Uppsala, lördag 1 juli 2017, kl. 1930-21.30

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------

                                      BEKLAGAR, MEN MISS LI NÅR INTE RIKTIGT UPP TILL STORHET

                                                              

              Miss Li är en omtyckt artist som har varit populär i ungefär ett decennium nu. Hon har givit ut flera plattor i LP-format och haft flera hitlåtar. Men vid spelningen i Parksnäckan är det som om något inte stämmer. Hon sjunger andras låtar med känsla och inlevelse medan flera av hennes egna låtar tyvärr slarvas bort med lite för gapig och intensiv sång.

                             Bildresultat för Miss Li

                                                            Miss Li:  Ingen riktig storhet den här kvällen

 
    Miss Li kommer rusande in på scenen med hela den väldiga energi som är typisk för henne och som hon behåller genom hela spelningen. Hennes musik är ofta en blandning av ett slags stompigt kabarépiano,  folkmusik och ett visst inslag av jazz. Och hon känns också igen på sin yviga garderob och hennes väldiga utspel med gigantiska, färgrika hattar, yviga gester och så sången som ganska ofta är en aning stark och skrikig snarare än melodisk.

  Vid spelningen i Parksnäckan sjunger hon dels sina egna låtar som Oh Boy, I Heard of a Girl och Bonfire, dels sjunger hon en repertuar av andras låtar som hon delvis har fått genom teveserien Så mycket bättre. Dessa är låtar som Pugh Rogefelts Här kommer natten och Magnus Ugglas Första gången.  Sina egna låtar försöker hon få till med stark sång och mycket kraftigt markerad stompig takt men HON FÅR DET TYVÄRR INTE RIKTIGT ATT FUNKA. Det är som om hennes stompiga och rätt enkla pianolåtar inte riktigt passar till hennes väldiga utspel. Ursäkta skämtet men det blir lite som att höra Lady Gaga sjunga Blinka Lilla Stjärna. 

   Men Miss Li har som sagt även en repertuar med andras låtar och här visar det sig att hennes starka sång och taktkänsla passar mycket bättre. Det blir fina framföranden av Första gången av Magnus Uggla, Här kommer natten av Pugh Rogefelt och Nåt för den som väntar av Olle Ljungström. Synd att säga det men Miss Li är bättre på låtar som innehåller mer musikaliskt stoff än hennes egna som alltså framtonar som lite för tomma och enkla.  Beklagar, men miss Li når inte riktigt upp till storhet, i alla fall inte den här kvällen.


Plats och tid: Parksnäckan, Uppsala, torsdag 27 juli 2017, kl. 19.39-21.30

--------------------------------------------------------------------------------------------------

 Bildresultat för parksnäckan i uppsala                           


                                                           MÅNGA EVENEMANG ÅTERSTÅR I SOMMAR.


Man kan få ett intryck av att Parksnäckan är en liten och gemytlig scen. Men det stämmer inte riktigt. Den har drygt 1000 sittplatser och scenen är relativt stor. Det är fullt möjligt att ta emot nästan vilka artister som helst. Spelningar som återstår i år är Elviskväll med Doug Seegers som gästartist, Timo Räisänen, Västkusteffekten: stand-up-comedy, Jerry Williams, Oddjob, Zimmermans, Uppsala  Amerikana, Helen Sjöholm, Magnus Carlsson och Uppsala Progressive Rock Festival.

                                                                                                                                                                         OLLE EKMAN