ETT INDIEBAND SOM BORE BEFINNA SIG PÅ LONDONSCENEN!

   Jag har sett Ouoting Constantine ett par gånger tidigare och när dom nu har  ett "homecoming gig" på Pub 19 i Uppsala så tycker jag att dom har blivit klart bättre än tidigare! Inte alls så att dom var dåliga förut, långt därifrån. Men nu är det som om det har hänt något med själva rockandet. Det känns som om bandet har hittat fram till någon slags djup förankring i den moderna rockens grunder. Som om Quoting Constantine har hittat själva GRUNDÖSET! Okej, det här intrycket kan också bero på att jag sitter på en pall ända framme vid scenkanten, cirkus en meter från gitarristen Petter Karlsten. Så nära att jag nästan tycker mig märka hur det är att vara med i själva bandet. Men efter spelningen så antyder den kärleksbombande sångaren Viktor Mattsson att han också upplever att detta var det bästa giget hittills.

  Det finns något starkt brittiskt i Quoting Constantines hela attityd. Speciellt i deras GRUNDÖS men också i det seriösa sökandet efter nya och speciella klanger. Jag tror att för att bli rättvist bedömda borde det här bandet egentligen befinna sig på Londonscenen. Tycker mig ana att dom skulle få beröm om dom spelade på 100 Club till exempel!

   Bildresultat för quoting constantine

                                                                                                                                                                 Foto: Palli Kristmundsson

    Uppsala Music-Lovers tycker att Quoting Constantine låter som om dom egentligen hör hemma på rockklubbar i London.

 

  Det första man lägger märke till när Quoting Constantine spelar live är hur Viktor Mattson hela tiden berömmer publiken. Han har så att säga vänt rockstjärnans stora ego "bak och fram" och mellan varje låt så prisar han publiken och säger till exempel att "de här applåderna är till er själva." Det här sker om och om igen och det är fullständigt och konsekvent genomfört. Viktor berömmer inte sig själv och bandet en enda gång utan bara publiken. Ett snyggt och annorlunda upplägg som även visar att showen är genomtänkt. Den här spelningen sker verkligen inte på lösa boliner. Och nog verkar det som om den konsekventa "kärleksbombningen" höjer stämningen kraftigt hos den hoppande och dansande publiken.

  Spelningen består av åtta eller nio låtar. Först kommer Dreamcatcher från videon med samma namn. Det är en ganska ny låt. Och sedan följer en blandning av något äldre låtar som till exempel Last Days, City Lights och Explorer. Och Viktor berättar att det här giget till en del är till för att "säga adjö till vissa gamla låtar."

    I stort kanske man kan säga att Quoting Constantines musik består av av ett rockigt ös I rytmsektionen och sedan lägger man lyriska och ibland även till andlighet gränsande, vackra och ganska långsamma klanger ovanpå. Deras eget namn på musiken "stadium rock played in a pub" passar perfekt. Det finns ett GRUNDÖS, ett pubrock-ös men med stora "stadion-rock- klanger" ovanpå. De ovanpåliggande klangerna varierar en del. På låten Story of My Father är det inte så mycket lyrisk elgitarr utan prägeln sätts av sången. Dreamcather har mer elgitarrklang och den nyaste låten Absolute Colours präglas ännu mer av gitarr. 

  Vid den här livespelningen så är det dock inte små eller stora skillnader mellan de olika låtarna som man främst lägger märke till. Utan efter en stund så blir det själva GRUNÖSET som det hela handlar om. Trummor och bas har en mycket drivande och samtidigt exakt rytm som samtidigt har hög volym och känns genom märg och ben. Och för GRUNDÖSET spelar också den stora publikkontakten en viktig roll. Det uppstår förstås ett starkt samspel mellan dansandet och hoppandet och rytmsektionen.  Man upplever att den här i och för sig stämningsfulla och vackra rockmusiken samtidigt är förankrad I den brittiska rockens själva innersta jävlar anamma. Samma jävlar anamma som The Smiths, U2 och Rolling Stones hämtar sin kraft från. 

  Uppsala Music-Lovers får en känsla av att den här spelningen på Pub 19 kan ha varit Quoting Constantines verkliga genombrott!

 

                                ABSOLUTE COLOURS  ÄR QUOTING CONSTANTINES NYA SINGEL


          Bildresultat för absolute colors quoting constantine

    För några dagar sedan, ungefär samtidigt som spelningen på Pub 19 I Uppsala , gav Quoting Constantine ut sin nya singel Absolute Colours. Det finns en utveckling hos det här bandet som går mot  att släppa fram mer och mer lyrisk gitarrklang och låta den dominera .  På en äldre låt som Story of My Father är det snarast sången och rytmsektionen som dominerar, den senare Dreamcatcher har mer elgitarrklang och nu på Absolute Colours är det ännu mer gitarr.

  På sätt och vis har Quoting Constantines låtar en ganska enkel grundstruktur. Det handlar om två beståndsdelar. Det finns en rockrytm med GRUNDÖS i botten och så ligger det lite långsam lyrisk klang med ganska entoniga men ändå suggestiva och vackra melodier ovanpå. Och det är också typiskt för Qouting Constantine. att GRUNÖSET är snabbt och de lyriska melodierna långsamma. Av den kontrasten/krocken i tempot  skapas hela tiden något intressant.

   Även den nya låten Absolute Colours är uppbyggd på det här sättet.  Andra band som Quoting Constantine liknar är Kent, The Smiths och U2. Uppsala Music Lovers tycker att det framför allt är U2s ande som svävar över Absolute Colours. Och även om Petter Karlsten inte riktigt spelar gitarr som the Edge än så länge, så kanske han kommer att göra det en dag... 

 Quoting Constantine består av Viktor Mattson, sång, Petter Karlsten, gitarr, Filip Andersson, bas och Lennart Loberg, trummor.

OLLE EKMAN